Tävla hos

Jag är med och tävlar hos Dolce Bambini om ett presenkort från
Hjärtat mitt till ett värde av 400:-
Var med och tävla här du också.

Hälge & Hälga

är våra tjusiga julälgar som betar på bardisken. För fotograferingen fick de ta sin en tur på golvet. Visst är de fina?



Hornen är upplysta med ledlampor & ström får de från batterierna i den lilla, vita asken. Bra att de är flyttbara. Kan stå princip var som helst, då man slipper sticka svansen i något uttag.

Hälga brukar stå på vakt i Frejas rum ibland då fröken vill ha sällskap vid insomnadet. Otroligt vad en röd plastälg kan få till stånd :)

Begravning

Lång dag bakom med begravning i Houtskär. Idag tog vi ett sista farväl av Markus morfar Berndt. Följde själv med tillställningen lite från sidan om iom att barnen var med.

Aaron fick jag & sova i vagnen, så honom parkerade jag vid ingången till kyrkan. Han sov gott trots bitande vind & underkylt regn. Freja & jag parkerade oss längst bak i kyrkan. Fröken klarade akten med glans, viskade förstås en hel del, var fundersam över tavlan ovanom altaret (med Jesus & en ängel) men jag tyckte inte det störde. Framför oss satt en tant, som stirrade på oss x-antal ggr men tror hon blev lite snopen när hon förstod vem vi var. En russinask & 4 slickepinnar senare fick vi gå ut & Freja kastade sin lilla rosa ros på kistan i gropen (som hon kallade det).

Freja hade så gärna sjungit "Ja må han leva" för Berndt men förklarade för henne, att kanske just den sången inte var så passande idag. Kunde inte annat än le... :)

Senare, hemma hos Houtskär-mommo, säger Freja:
"Pappa, du saknar Houtskär-moffe".
"Du har så rätt, Freja, pappa saknar Berndt", svarar Markus.
Omtänksamma ord från en treårig dotter till sin far.

Popcorn

En förväntansfull fröken: "Snart poppar det!"

En kväll i veckan, oftast på fredag, äter vi alla gott! Då blir det i regel popcorn, som vi fixar med popcornsmaskinen. Freja älskar att göra popcorn, skrattar hysteriskt då det plötsligt börjar flyga vilt med popcorn under locket :)

Stafylokocker

häckar tydligen i Aarons urin. Läkaren ringde för en stund sedan om urinodlingen & resistensbestämningen. När det gäller barn, urinvägsinfektioner & medicinering så borde två urinodlingar visa samma bakterie innan man påbörjar antibiotika. Eftersom Aaron varit rätt så krasslig & haft två helger i rad hög feber & svaret på andra odlingen först kommer i nästa vecka, så bestämde vi att kurera.

Barn ska inte ha urinvägsinfektioner, speciellt inte pojkar, så till följande blir väl att kolla urinvägar & dylikt på Aaron. Antar att kontrollprov ska ges & ultraljudsundersökning göras. Nå, hoppas i alla fall att kuren han får tar kål på alla elaka bakterier, så att han blir frisk.

Snölandskap

Otroligt vad lite snö kan göra en på gott humör :)
Tog en promenad upp till byn på förmiddagen. Tyckte att Aaron behövde lite frisk luft efter att ha varit inne i fem dygn. Aaron behövde inte gå utan fick åka i pulkan.






Nu medan barnen sover ska jag ta mig an strykhögen...

Hellre lite kiss i sängen än väckning kl 6

Vaknade kl 7.30 av Frejas röst & orden: "Det kom lite kisi". Härligt! Jag har fått sova till halv åtta. Normalt har vi väckning redan före kl 6. "Det gör inget", sa jag & packade allt i bykmaskinen.

Nu spinner maskinen på. Ute snöar det. Uret visar 8.30 & nu vaknade Aaron oxå.

Är hemma med barnen idag. Aaron är fortfarande rosslig. Måndagens urinprov visade dessutom bakterietillväxt, så nu väntar vi på resistensbestämning på det. Nya prov har lämnats både på tisdag & igår. Ringde nyss om gårdagens prov & där var tydligen oxå bakterier. Så kanske hans febertoppar får en förklaring i alla fall. Igår märkte vi dessutom att han fått nå märkliga utslag på kroppen.

Otroligt vad några timmar mera sömn kan göra.
Ska ta mig an frukosten åt barnen. De blir helt galna om de inte får morgonmål inom rimlig tid.

En lättad morsa

Nog är vår son så himla duktig. Blodprovstagningen kan jag nästan påstå att gick smärtfritt. Aaron var förbannad över att vi höll i honom men bara jag släppte, så var han hur glad som helst igen.

Idag mådde Aaron betydligt bättre. Febern har släppt, hade kring 38 i morse och med Pronaxen fick jag ner den till normala grader. Blodproven visade att allt är ok, så nu kan jag/vi pusta ut & göra vad vi kan för att få honom i trim igen. Nu gäller vitlök, c-vitaminer & snälla bakterier för att rusta upp ett sjutusans försvar mot alla bobbor där ute! Aaron ska dessutom få vila hemma ända till torsdag.

Den här veckan har jag heller inte fullbokad vecka, endast pensionsmiddag på onsdag & lite träning. Ska försöka tillbringa tid med barnen istället, känner att båda barnen behöver det. Helgens program är kanske mindre trevligt med begravning men det känns riktigt okej att det inte gick att få dem nånstans, utan att vi istället alla kan åka tillsammans.

Feber igen

Igår fick Aaron feber igen. Han har varit gnälligare igen några dagar. Efter att förra veckans feber släppte så hade vi rätt så bra dagar. Aaron var sig själv, rosslig nog men lekte gärna, övade sig att gå osv. Men nu är vi i tibax till ruta ett igen då, känns det som...

Feber hade han ju förstås i morse när han vaknade, tyckte urinen luktade starkt då jag bytte blöja. Så tog en tid till hälsocentralen & packade iväg Aaron genast vi ätit morgongröten. Freja blev hemma & höll Markus sällskap farsdagen till ära.

Känns som om vi krattar i motvind. Hur vi än försöker, vad vi än gör, så blir inte barnen, speciellt Aaron, inte friska. Läkaren hittade inget fel på Aaron. Han hade, trots Pronaxen, feber 38.4 på mottagningen. Fick inte ner den med Panadol heller. Han somnade ikväll med temp på 39 grader.

Idag kollades infektionsvärdet, som var under 8, dvs helt normalt. I urinprovet fanns mera tecken på uttorkning men urinen sattes på odling, svaret får vi imorgon. Ringde upp läkaren för en stund sedan. Vi pratade länge & blev så glad när han nämnde vår frustration & frågade hur vi orkar. Bestämde att det ska kollas upp lite andra prover på Aaron. Utesluta underliggande sjukdomar.

Skulle inte vilja utsätta Aaron för blodprovstagning men känner att det måste göras. För att jag ska få ro i själen. För tänk om något är fel... Ifall allt är ok, så är det lättare att gå vidare & göra allt för att han skall bli frisk, om det sen betyder att vi måste hålla honom hemma en vecka. Allt kommer ju att vara okej, för annars...

Snöstorm

Vinden pinar på på utsidan, snö & vatten yr om vartannat. Ute är det svart som i säcken så det ska bli spännande att se hur marken ser ut bara det ljusnar imorgon bitti.

Hade sommartofflor på bilen ända tills för någon timme sedan, då de snälla grabbarna på Ringservice lade under vinterskorna istället. Inte vilka dojor som helst heller, utan sprillans nya Hakka 5 :) Kan berätta att skillnaden var enorm, då jag körde hem.

Freja var så glad över snön att hon ville bli ute & leka när vi kom hem från dagis, trots värsta blåsten. Vem bryr sig om sådant, när marken är vit & fin.

Imorgon åker Markus & barnen till Houtskär för att hälsa på Houtskär-mommo. Känns ledsamt att inte kunna åka med men att ordna ledigt från jobb så här snabbt är så gott som omöjligt. Hoppas att de får en bra dag tillsammans & att barnen, om ens lite, kan pigga upp Dagny.

Gääääsp! Sängen ropar på mig.
God natt!

Sorg

Talade med Houtskär-mommo 18-tiden. Vi pratade om hur Berndt mår. Om att han sover mest. Om att slutet snart är nära.

Hade aldrig kunnat anat mig till att hon två timmar senare meddelar att han stillsamt somnat in.

Houtskär-moffa, vi saknar dig!






Helt ljuvligt foto på Houtskär-mommo & -moffa

Söndag

Trots ledig dag på torsdag, innan arbete på fredagkväll & lördagmorgon, så känns den här dagen som min enda lediga dag den här veckan. Aaron var så sjuk på torsdag, att han förstås krävde sitt.

Nu är lillgrabben så gott som återställd. Orsaken till hans höga feber är fortfarande oklar men vad gör det, när han mår bättre. Hoppas den här höga febern tog kål på allt, virus som bakterier, som härjade på.

Lugnt & skönt, tänkte jag skriva. Bykmaskinen bränner på så hela golvet skakar men har en rogivande stund för mig själv då Markus jobbar ute på gården, Aaron sover ute i vagnen & Frejas snusar sött i sin säng. Den här stunden på dagen är guld värd! Synd att Freja börjar bli så gammal att hennes vila sakta faller bort. Det är sällan man nuförtiden får ha det så här lyxigt.

Bara barnen vaknat så blir det kalas. Min fammo fyller 89 år idag. Hoppas på smörgåstårta :) Tycker om fammo. Det gör Markus oxå, därför att fammo tycker om Markus. Fammo är prima. Hon säger exakt vad hon tycker tänker. Med henne kan man prata om vad som helst & då menar jag faktiskt vad som helst. Kommer att sakna henne den dag hon sparkar tomt. Tror att jag är rätt så lik henne & trots det så kommer jag inte ihåg att hon skulle ha varit arg på mig. Nå okej, kanske i barndomen när jag retades med lillbrorsan men inte efter det.

Jag vet att hon själv känner att hon gjort sitt. Kan inte vara lätt att bli gammal, i alla fall inte så där gammal då alla eller många man känner gått bort. Ena stunden pratar hon om att få leva till 100 år medan hon andra stunder önskar att få dö. 10 år är lång tid för en människa som inte är frisk, som har värk & lever sitt liv i en tvårummare. Men hon har nånting kvar, som många andra åldringar tappat för länge sedan, nämligen minnet.

När den dagen kommer, då hon ska lämna jordelivet, hoppas jag att det sker stillsamt, smärtfritt & helst så att hon lägger sig för kvällen & somnar in för evigt. Vill inte att hon ska behöva ligga i någon sjukhusbädd & plågas...

Hög feber & spykalas

Aaron har väl egentligen aldrig blivit riktigt frisk emellan flunssorna & för en vecka sedan började han igen rossla lite mera än tidigare & näsan började rinna. Har tempat honom då & då, för att vara säker på att han inget allvarligare har.

Blev riktigt paff i natt, för tyckte han varit så pigg, glad & nöjd hela dagen. Vid halv fyra hörde vi honom gråta & rusade förstås upp för att trösta honom. Genast jag tog i honom förstod jag varför han var ledsen, för han var alldeles brännhet. Mätte rysliga 39.8 grader. Fick en känsla av att något annat oxå var på tok & bad Markus kolla hans säng, som var fylld med spyor. Nice! Mitt i det här kalaset vaknade dessutom Freja & var alldeles ifrån sig då vi inte hade tid för henne.

Markus skötte Frejas toabesök & bytte rent i sängen, medan jag bytte bajsblöja på en kokhet & ledsen Aaron. Att försöka få ner Pronaxen-mixtur i en likblek, illamående 1-åring var heller inte lätt. Han var helt borta. I samband med blöjbytet la jag in en suppare oxå. Allt Aaron ville, var att få sova vidare & bara vi fick honom i säng, somnade han genast om. Kändes obehagligt att lämna honom ensam på rummet men var in 20 min senare & tempade honom igen; 39.4 grader & ännu en timme senare, då hade han 38.8 grader feber. Efter det kunde jag lugnt sova vidare.

Idag besökte vi läkare & konstigt nog hittade de inget fel honom. Kan han faktiskt ha dragit på sig ännu ett virus? Höger öra var totalt stockat med vax, så ikväll ska vi försöka lösa upp den. Blir återbesök hos doktorn imorgon.

Får se hur kvällen & natten går, han sover fortfarande dagsvila. Hoppas han hålls någorlunda feberfri & att vi får sova rätt så gott nästa natt.

Aaron trampar på

Aaron har tagit steget fullt ut... Bokstavligen alltså. Steget ut, utan stöd. I helgen bestämde han sig för att släppa taget & börja gå för egen maskin. Nu får man inte hålla honom i handen mera utan han rycker hastigt bort den, ifall man försöker hjälpa till.

Tyckte synd om honom på lördag, eftersom han alltid var tvungen att krypa till soffan, bordet eller andra närliggande föremål för att stiga upp. Men det tog inte länge, vi pratar om timmar, innan han kunde stiga upp från sittande med stöd från golvet.

Så det är vad Aaron gör just nu, trampar på, fram & tillbaka :)

Mera hjärtklappningar

Fick igår kväll ett anfall igen. Just innan jag skulle stiga ut tibax på planen för att spela, kände jag igen hur illamåendet kom över mig. Pulsen steg igen till än 130-140, trots att den borde legat långt under 100 iom att jag suttit & vilat en god stund. Hade förstås ingen medicin med mig, så åkte upp till jobb. Då hade hjärtat rusat på i ca 20 min på ca 130 slag/min. Medicinen fick pulsen att gå ner till än 100 men lägre än så ville det tydligen igår inte gå. Först efter dagens morgontablett lugnade det sig.

Pratade med läkaren igen idag. Diskuterade lite orsaker & antagligen finns det inga. Sånt här drabbar ofta unga kvinnor eller kvinnor i klimakteriet. Räknar mig nog till den tidigare gruppen. Har redan lämnat bort koffein, vilket betyder coca-cola för mig då jag inte dricker kaffe. Har inte druckit alkolhol förutom ett glas vin på lördagkväll men vin ska väl vara bra för blodcirkulationen, eller va?! Idag nämnde läkaren att även vätskebrist kan utlösa ett takyanfall & jag tror nu, att det är där som skon klämmer. Jag dricker nog inte tillräckligt med vätskor under dagen. Så nu ska jag jobba på det. Flaskan står framme på jobb hela tiden & speciellt innan träning måste jag absolut tanka flera liter vatten. I torsdag blir det innebandy igen, får se om hjärtat pumpar på normalt då.