Strömlösa

Efter den oroliga natten var vi rätt så förvånade, då vi igår morse ännu hade elektricitet men sjutiden förlorade vi kontakten med elnätet. Förutom stormvindarna så var vädret varmt & soligt. Svårt att förstå att julhelgen snart passerat & att vi går mot ett nytt år.

Strömavbrott för oss betyder inte bara det att vi lever i mörker utan oxå att vi inte kan använda vattnet. Kan & kan men fort tar vattnet slut då inte pumpen fungerar. Dessutom vill vi inte förstöra trycket i tryckbehållaren som förser oss med rätta vattenstrålen. Inget vatten betyder oxå inga toalettbesök...

Hotet om att strömmen inte kommer tillbaka på flera dagar fick mig att förse oss med en extra gasflaska, mera batterier & extra vatten.

Ett besök hos pappa & Kati räddade i alla fall oss & försåg oss med mat. Innan vi åkte dit lastade vi ut all mat från kylskåpet på terassen. Stannade på malmen en lång stund. Barnen var nöjda då de såg leka & ännu lyckligare över att få titta lite på TV.

Men vi hann inte mycket mera än stiga in genom dörren niotiden igår kväll då vi plötsligt fick ström igen. Blev liten besviken först då jag just hade tänt alla tänkbara ljus i huset & det rådde en härlig stämning. Ljusen förblev dock tända. I kylskåpet rådde en temperatur på +14 grader så vi var glada över att vi flyttat ut allting. Frysen hade däremot någon minusgrad ännu så det som vi med viss risk lämnade kvar, vågar vi nog låta ligga där i väntan på att ätas upp.

Vi hade nog klarat oss några dagar utan el men hade det varit några grader kallare på utsidan, hade nog vi haft rätt så friskt på insidan. Men det är några prylar jag tänker skaffa oss. Drömmer om en generator men det är nånting vi ska fundera över i ett senare skede. På listan finns pannlampor (tack syrran för att vi fick låna en av er), extra gasflaska samt en gaskokplatta, så att man kan koka vatten & fixa något ätbart. Högst på min önskelista ligger nu ett utedass, så att man slipper bekymra sig om WC-bestyr vid avbrott i fortsättningen. Ingen skillnad hur det ser, bara det fungerar!

Tungt att vara på topp

Efter att ha varit uppe över 12 timmar i sträck så är man trött, speciellt då man normalt brukar köra en minst två timmar lång tupplur på dagen. Det var en utslagen son vi tog hem igår, som inte ens vaknade då vi bar in honom.

Trots en hel del mera gnäll än normala dagar så orkade han kvällen till slut rätt så bra. Brios Metro-bana & den röda Rorri-bilen höll honom sysselsatt i timmar.

Som bäst håller han på & mekar på bilen. Vissa delar går nämligen att skruva av & på.

Uppesittarkväll

Efter att ha kört halva Pargas runt med lite klappar så bänkade vi oss hos pappa min för glögg & julklappsutdelning. Julmusten & chokladen som Aaron vräkte i sig landade en stund senare i min famn & över deras vita matta. Tur att vi inte deltog i någon finare tillställning då jag resten av kvällen fick springa omkring i mjukbyxor. Hann bli lite svettig men någon magsjuka var det nog inte frågan om då han genast efter magtömningen begärde mera dryck & godis!

Pappa höll i alla fall det han lovade & jag är nu världens lyckligaste ägare av ett nytt objektiv! Jag kan inte förstå att skillnaden kan vara så stor. Bildbevis kommer att presenteras under julhelgen. Barnen fick nya skodon; Freja valde tidigare åt sig ett par neonfärgade innetossor & Aaron ska i ett senare skede få nya vinterskor.

Ska njuta en liten stund ännu av tystnaden, skenet från julgranen & brasan som sprakar innan jag tänker dra täcket över mig & ladda batterierna inför julafton.

4-års besiktning

Rådgivningsbesök bakom med läkarkontroll & vaccin. Freja konstaterades vara en högst normal 4-åring med några extra cm än jämnåriga. Hon mätte 109.3 cm över jorden & vägde 20.7 kg. Ingen liten & näpen dam vi har utan den här fröken går fram på stadiga ben. Vaccineringen gick utan det minsta gråt, hon märkte inget då hälsovårdaren stack henne. Lite Blinka lilla stjärna gjorde susen!

Trevligt för er som bor i stan...

Kan berätta att vi inte har en snöflinga på marken här ute i Strandby.
I centrum ligger den så vackert vit & lyser upp årets mörkaste dag.
Njut på ni bara! Om några dagar är den ändå borta...

Å jo, jag är faktiskt avundsjuk!

Veckan innan jul

Det bästa med vardagarna innan julhelgen är mängden julkort som droppas ner i postlådan. Spännande att tömma brevlådan uppe i byn på vägen hem från jobb. Å jo, jag älskar att få post, sedvanlig post med frimärke på. Väntar på att de som fått julkort av oss ska reagera på något sätt men kanske korten inte hittat fram än. Till er som inte fått julkort men som snällt skickat oss ett, så lovar jag att ni hittar ett kort i postlådan nästa år.

Bara barnen kommit i säng ska jag stänga in mig i julverkstaden = hjälpköket, ladda cd-spelaren med julmusik, värma lite glögg, tvinga Markus med för att skriva paketkort & packa alla klapparna. Är fundersam om det kommer att lyckas ikväll eftersom barnen verkar gå på högvarv & befinner sig för tillfället långt från drömlandet...

Söndag

Här börjar dagen oftast redan 6-tiden, idag slog barnen dock på stort & snarkade ända till kl 7. På helgerna serveras ingen frukost förrän uret visar 9, så tills dess får barnen försöka hitta på något för sig själva. En del morgnar blir det bara bråk eller så förlöper den lugnt, som idag.


Otroliga sex dagar till jul, fjärde advent idag. Om några timmar tänker jag åka till IKEA & Mylly för att inhandla de absolut sista klapparna. Markus blir frivilligt hemma med barnen, han får ju ångest i butiken redan en vanlig fredag. Folkmassor berör mig inte då man får strosa i lugn & ro i eget tempo.
Var tvungen att klistra in ett kort till på en mera stämningsfull gran. Ljusslingan hade fått sig en liten törn under den långa förvaringen men nu lyser ljusen fint igen. Jul, jul, strålande jul...

Granen

Fjolårets gran gav oss, trots dess prakt, gråa hår pga allt barrande. Man behövde bara nudda vid den för att den skulle tappa minst 100 barr. Vädret lockar ju inte heller en ut till skogs så i år grävde vi istället fram plastversionen.





Visst jo, jag saknar doften av skog (det kanske skulle lösa sig med en Wunderbaum) men den ser minst lika fin ut som ifjol.

Kameraväska

Beställde julklapp åt mig själv förra helgen & redan i veckan så kom den, kameraväskan. Å jo, har en kameraväska från tidigare men det var en sån där väska-som-kommer-på köpet sort dvs ful som stryk & fyllde inga funktioner. Efter att ha surfat nätet runt så hittade jag äntligen väskan med det lilla extra.

Märke: Lowepro Modell: Passport sling Färg: Brun

I väskan ryms kamera, extra objektiv, plånbok, blöjor, nycklar, etc. Tack vare dragkedjan i ena kanten går väskan att göra ännu större. Priset var dessutom rätt.

Julkort

När man har för mycket att göra så går det så här.
Vill färdigt be om ursäkt till alla dem som får julkort av oss.
Sånt händer då man har bråttom. Men fotona är fina i alla fall.

Sån där flicka

Ibland blir jag så till mig över vad som cirkulerar i hjärnan på en 4-åring.
På vägen hem från Lucia ikväll, frågar Freja följande:

Varför är jag sån där flicka, som sväljer dregel?

Varefter jag svarar lugnt:

Gumman, en sån flicka är jag oxå!

Stackars liten, allt funderar hon på...

Det var det

Fem dagar går fort, speciellt då man är ledig. Skulle sitta fint med några lediga dagar till men jobbet kallar imorgon. Nu är i alla fall flunsan så gott som bortblåst & jag känner, efter kvällens träning, att jag nog orkar spela två matcher i helgen. Förutsagt att formen inte svänger till det sämre.

Igår trotsade vi med mamma i alla fall det kalla vädret i Stockholm. Tog oss fram till fots i kylig vind på hala vägar. Njöt först av frukost på Scandic Malmen i Södermalm. Med kroppen laddad med energi tog oss mot affärerna. Blev en hel arbetsdag av shopping! Nu ska ni inte tro att jag kom hem med tonvis av kassar. Skrev ju tidigare att jag redan har det mesta införskaffat, så jag satsade på lite leksaker med svenskt snack åt barnen, fyndade kläder på rea, hittade fint julpynt, julpapper & annat som man inte får här hemma i Finland. Att få äta mat i lugn & ro, utan barn, är oxå uppskattat. Sådana här resor behövs för att ladda batterierna. Nu orkar man ta vardagen igen!

I fredag blir det julfest i form av bowling & mat med arbetskompisarna. Jag kunde egentligen ha lämnat bort ordet fest, för på lördag har jag arbetsdag. Söndagen kommer att gå i spelandets tecken. Vi har hemmaturnering med spel kl 10 & kl 19, ifall någon vill komma & titta. Om tillfrisknandet fortsätter i samma takt, så ska Freja & jag träffa Joel mellan matcherna (om honom kan ni läsa här).

Dryga två veckor till jul, hör ni! Längtar massor.

P.S. Tack Gunnar för maratonsamtalet idag. Fick mig på gott humör.

Ändringar i planerna

Hade bokat in både tandskötare & rådgivning för Freja idag iom att jag hade ledigt. I förra veckan kom det brev hem att hennes tandgranskning är flyttad & i morse ringde hälsovårdaren & meddelade att läkaren är sjuk. Blir nytt försök om någon vecka.

Fysioterapeuten hade i alla fall möjlighet att knåda upp axlar & nacke på mig. Det var sista behandlingen (för den här gången...) & ärligt, så mår jag mycket bättre än för någon månad tillbaka. Nu hänger då allt på mig, dvs om jag orkar göra hemläxorna hon gett mig. Hittills tycker jag att jag utfört dem så gott som dagligen. Har en minutjumppa som ska utföras på jobb oxå. Nu behövs alla knep för att jag inte ska bli sjuk & spänd igen. Hoppas att mjukheten håller i sig!

Innan jag styr ferrarin mot Åbo hamn, för att ta Ville Viking-båten till Stockholm, så ska det för näst sista gången innan jul bli en timmes barnjumppa. Aaron får dock inte följa med, för han har inte sovit en blund idag. Tänker inte se på en trött & tvär 2-åring i en timme. Freja kanske oxå tycker det är skoj att få vara på tumis med mamma lite, födelsedagen till ära.

Trots att det säkert blir en tung dag imorgon, då vi med mamma ska strosa Stockholm runt i över 12 timmar, så ser jag fram emot att komma bort lite. Få sova förhoppningsvis flera timmar ostört. När vi bokade resan för någon månad sedan, så var syftet att shoppa julklappar men iom att de är så gott som fixade så är läget lite annorlunda. Känns väldigt skönt att åka dit utan en massa måsten, nu kan jag titta på precis allt & ingenting. Även om jag kommer hem tomhänt, så har jag haft en dag på tumis med min mamma.

4 år

En nyvaken fröken på hennes stora dag.

Grattis gumman på 4-års dagen!
mamma, pappa & Aaron

Inga bilder

Glömde totalt bort att fotografera igår & idag hann jag knappt fatta kameran, så det blev inga bilder. Får ta & knäppa lite imorgon på riktiga dagen istället.

Julfest

Mycket känslor som snurrat i min skalle i helgen men dags att vända blad.
Om några timmar bär det iväg på Pargas FBKs julfest med lucia, julgubbe & julgröt. Eftersom festen ifjol slutade i snödrivan för Markus, så ska vi i år ta det lite lugnare & åka hem efter julgröten. Vi har mycket som ska göras imorgon innan gästerna kommer, främst i form av städning. Blir säkert mycket bilder i kommande inlägg, kanske både från julfesten & kalaset.

Barnbarn

När & om jag blir mormor eller farmor, så tänker jag inte bli som svärmor. Jag kommer att åka & hälsa på mina barnbarn genast jag får chansen, om de så är någon timme gamla. Jag kommer att överösa dem med gåvor på födelsedagar, namnsdagar & julafton, fast alla dagar däremellan. Jag kommer att ringa & höra hur de mår & bara de lärt sig prata, så kommer jag att hålla kontakt med dem så mycket jag hinner. För när & om jag blir äldre, finns det inte annat än tid. Tid man kan ge sina barnbarn.

Det är det jag önskar av min mamma & pappa, att de ger mina barn tid. Det gör de oxå till 200 %. Om vi behöver hjälp, så finns de där & jag vet att jag kan lita på dem. Min mormor, syster & bror ställer även upp om det kniper & det är jag alltid lika tacksam över. Förutom mormor min, så är resten fortfarande i arbetslivet, så tummen upp för dem som orkar både egna vardagen & min vardagen ibland.

Men så har vi då svärmor. Det ligger något i det att svärmödrar & svärdöttrar alltid har problem. Jag erkänner att det finns problem men problemet ligger nog hos henne. Freja fyller 4 år i måndag & utan att ljuga, så har hon träffat farmor max 10 ggr. Under de första åren visste hon inte ens vem farmor var. Svärmor är lika gammal som min mamma men är sedan många år tillbaka pensionerad. Svärmor har körkort & kunde när som helst ta bilen hit. Funderar om orsaken till att hon inte kommer på Frejas kalas är den att hon var här på Aarons kalas i september. För de sista orden vi hörde var att det nu är vår tur att åka dit men ett besök hos henne har då inte blivit av. För det är ju så det funkar. Min tur & din tur. Eller så inte.

Jag behöver inte träffa henne men jag tycker att Freja & Aaron ska få en chans att lära känna henne & vice versa. Förstår hon inte att hon gräver sin egen grop? Hur trevligt är det sen om några år, när hon sitter gammal & ensam, när ingen kommer & hälsar på. Varför skulle vi bry oss om henne sen, när hon inte bryr sig om oss nu? Allt jag vill är att svärmor kunde ta del av vårt liv lite mera & visa sig flera gånger än en gång i året. För svärmor har all tid i världen för det, det vet jag.

Igår var inte första gången jag blev arg & ledsen. Samma känsla bubblade upp inom mig en gång när råkade på svärmor & hennes man vid en butik på malmen. Då hade de varit & hälsat på någon bekant i Pargas men inte behagat komma över till oss.

Så nu ger jag opp. Det verkar vara omöjligt att bygga upp nånting mellan oss. För min del får det nu vara. Punkt.

Muffins & torrkaka

De som känner mig väl, vet att jag inte tycker om att stå i köket. Jag hatar att laga mat men har börjat tycka om att baka. Bakning är roligt speciellt då man lyckas med kex & kakor. Barnen var förstås tidigt i gång i morse & eftersom jag har mycket att göra inför kalaset imorgon, så släpade jag mig upp ur sängen & startade bageriet.

I S-kedjans månadstidning hittade jag ett recept på nöt-choklad muffins som jag bara var tvungen att pröva. Tills igår så ägde jag ingen muffinsform men den jag köpte igår visade ju sig vara riktigt bra. Fast jag tror nog att det var tack vare mig, som de blev så fina:

Muffinsen ska ännu toppas med chokladkräm men det tänker jag göra strax innan gästerna kommer imorgon.

Efter muffinsbaket vågade jag försöka på en torrkaka. I veckans MeNaiset-tidning fångade en kinuskitigerkaka min blick. För att vara min första torrkaka, så är jag rätt så nöjd:


Ikväll ska jag ännu fixa till en smörgårstårta. Har blandad alla röror redan & skurit upp brödet men innan jag kan fylla tårtan så behöver jag chilisås till ena röran. I tron att det fanns hemma, så lät jag bli att köpa en ny men tydligen hade den blivit dålig & Markus hade slängt den. Smörgåstårtan, med skink- & baconfyllning, hittar ni här. Det där med garnering kan jag då inte men kanske den är ätbar, oavsett hur den ser ut. Efter det återstår bara räkmuffins & smarta kakor men de tänker jag fixa imorgon tillsammans med Freja.

Ledsen

Då man redan är trött & slut samt däckad pga flunssa så blir besvikelser kanske ännu större än vad de egentligen är. Jag var på gott humör när jag kom hem. Hade varit efter Aarons 1-års foton (jo, det var på tiden...) & handlat hela bilen full till Frejas 4-års kalas på söndag. Ett samtal fick allt att rämna. Blev ledsen & besviken över att folk uteblir från Frejas kalas, faktiskt lite arg oxå. Arg för att vuxna människor gör en liten fröken besviken. Efter det brast det. En sak utlöser en annan. Gömde mig under täcket i hopp om sömn men ännu ligger jag här. Funderar över hur vi ska klara nästa vecka, nästa månad med de få euron som finns. Undrar när & om Markus ska få jobb.

Freja kom för att säga god natt & frågade: Mamma, varför har du en tår där? För att mamma är ledsen, svarade jag. Tog inte länge innan hon kom med två kramdjur, önskade mig god natt & gav mig en stor puss.

Ska dra täcket tillbaka över huvudet nu & hoppas att när jag vaknar imorgon, så har allt ordnat sig men det vet jag ju att det inte har, ännu i alla fall...