Handbollsavslutning

Bollskoj är slut för den här säsongen. I fredags hade Freja sista träningen som innehöll lite extra program som bulle, saft & godis. Barnen fick oxå en medalj som minne. Otroligt hur en medalj kan betyda så mycket för en 4-åring.

Tjejträff på Åland

Det var fika, grönsaker i ugn, shopping, bad i bubbelpool, grisfilé, vin, cider, musik, skinkröra, skitsnack & en hel massa skratt. Det blev nästan tre dygn borta hemifrån men nu är batterierna laddade igen. En oförglömlig träff igen en gång...

 Tack till de som var med!
 

Verk

Freja är inne i en tecknarfas. Frågar man henne vad hon vill göra så säger hon rita! Här är ett av hennes verk från igår:

Åker 1 kg lättare till Åland

Nu pratar jag inte om min packning utan om min vikt. Dieten har gett resultat & på en vecka har jag förlorat 1 kg i vikt. En sådan viktnedgång syns ju ingenstans men jag är nöjd över att det är på väg åt rätt håll. Funderar mycket på vad jag stoppar i mig (syrran skrattar nog säkert nu, lunchade kebab tillsammans med henne idag) & försöker motionera på något vis dagligen. Eftersom crosstrainern står mitt i vardagsrummet, så har jag inga ursäkter mera för att inte träna då jag är ensam med barnen.

Imorgon bitti bär det av mot Åland & tjejträffen. Det är drygt ett halvår sen vi sågs senast & jag vet att vi kommer att ha roligt. Mindre roligt att jag så gott som hela dagen haft magbesvär & att det även i skrivandets stund gräver det på. Hoppas att en god natts sömn gör susen.

Väskan är packad. Tur att det finns butiker i Mariehamn ifall man skulle glömma nånting. Höll redan på att glömma simdräkten men sprang fort & la den i väskan nyss. På programmet står bl.a. bubbel- & bastubad på Mariebad på lördag. Saknar redan barnen men ska ännu vinka av dem hos dagmamman imorgon innan jag fortsätter till Åbo.

Gäääsp! Nu mot sängen...

Dimple

Efter mycket funderande & sökande på båtsidor hittade vi henne med stort H.

Hon är en Finnark av årsmodell 1964 & hon heter Dimple. Visst är hon fin?

Dimple = Smilgrop

Längd: 8 m  Bredd: 2.5 m

Vi är helt sålda.
 

Sjuk tumme

Igår deltog vi med laget i en firmaturnering. Helt sjukt roliga matcher mot svettiga män som tyvärr resulterade i en bruten klubba & en stukad tumme. Igår kändes tummen helt okej men jag visste att den skulle vara ur bruk idag. Som tur är det frågan om vänster tumme men jag kan inte klä på barnen, knäppa knappar eller knyta skor. Konstaterade även, då vi var & plockade ihop redskap inför vårens tävlingar, att jag inte kunde koppla slang. Tummen är kraftlös & det gör förbaskat ont i den vid ansträngning.

Blev lite tycka synd om mig-inlägg det här men sörjer egentligen min innebandyklubba mera. Den har tjänat mig väl hela säsongen. Kan inte tro att det skulle finnas likadana kvar i butiken mera heller men kanske det gör gott med en ny. Alltid lite mera utmaning att träna ihop sig med en annan klubba.

Har annars varit en ljuvlig dag idag. Kom just in med barnen från att ha cyklat, bakat sandkakor, vevat om i geggamoja-sörjor & spikat ihop det söndriga locket till sandlådan. Hittade de mest glänsande guldfärgade IKEA-spikar för det ändamålet, för IKEA-guldspikar rostar säkert inte...

Idag är också semesterns sista dag & kommer att gå med långa, släpande steg på jobb imorgon. Vet inte varför men den här semestern har varit den bästa på länge, trots att det inte var frågan om sommarsemester. Det är en utvilad tvåbarnsmamma med sjuk tumme som återvänder för lite arbete i tre dagar, innan hon blir ledig för fyra dagar igen! Av de fyra dagar ska hon tillbringa tre dagar på Åland Islands tillsammans med en hög flickkompisar. Kan knappt vänta...
 

Instagram

Jag var tvungen att dra ner Appen till min lur då flera laddat upp bilder via Instagram. Erkänner att jag är såld & att programmet fixar fina bilder.

Viktnedgång

Titta vad mamma har släpat in i vårt vardagsrum!

 Nu ska jag försöka skärpa mig, nu måste jag bli några kg lättare. Markus trodde jag blivit tokig då jag avtalat med min syster om att låna hennes crosstrainer. Ett dygn senare stod den i vårt vardagsrum. Nu tänker jag med hjälp av den, någon länk nu & då, enstaka promenader med & utan stavar, på innebandyplanen & med rätt sorts diet göra mig av med överflödigt fett på min kropp!

Till er som inte trodde att jag skulle stiga upp på den:

DEN ÄR ANVÄND FLERA GÅNGER!

Jag kan dessutom berätta att det är tungt & svettigt men tar på nöten något enormt. Gäller att ha bra att se på i TV eller bästa musiken i lurarna.

Mammaträff

Jag tillhörde inte egentligen den här mammagruppen från början men jag hängde med de här mammorna fort efter Frejas födelse. Det är jag tacksam över idag för vi har träffats en gång i månaden ända sedan dess. Träffarna ordnas vi turvis hos varandra i form av knytkalas. I början pratade vi alltid om babyträffar men fort blev våra bebisar stora & vi övergick till mammaträffar. Gruppen består av sex mammor & från början sex barn, som nu har ökat till nio (hoppas jag räknade rätt nu...). I tisdags hade vi träff här ute i Strandby & det var lika roligt & bullrigt som alltid.

I höstas fick vår grupp dystra nyheter då man hittade en hjärntumör hos Joel. Våra träffar har under hösten & vintern kanske varit lite annorlunda än tidigare, inte kanske direkt för barnen men nog för oss mammor. Vi har saknat Joel & hans mamma enormt. Joel mår efter omständigheter rätt så bra. Freja, Aaron & jag träffade honom senast idag. Tillbringade två timmar på deras gård då barnen hann med kurragömma, fotboll & sandlådslekar.

Tänker glädja er läsare med bilder från tidigare besök hos Joel:

 I december kom vi med julhälsningar åt både Carina & Joel.

Då var Joel mitt uppe i cellgiftsbehandlingar, så vi träffades utomhus med en liten picknick på deras veranda.

För någon vecka sedan tog jag de här ljuvliga bilderna på barnen då Ditte slängde snö på dem.

Följande träff är faktiskt planerad hos Carina & Joel & jag hoppas av hela mitt hjärta att vi kommer att kunna genomföra den men innan den träffen har Freja planerat in en lekträff till med Joel.
 

Mellanmål

Blev en hel del utetimmar för barnen idag. Man kan ju inte annat än hålla sig på utsidan då vädret var så fint. Men för att en 2-åring & en 4-åring ska orka dagen ut så behövs det lite mellanmål & idag åt vi det på terassen:

På väg hem

♥ Storasyster & lillebror ♥
 

Vepo-Witch

Annorlunda helg

Först är man glad över att Markus kommer att få en fet skatteåterbäring. Följande morgon får han feber & magknipet han haft i några dagar blir bara värre. Efter två sömnlösa nätter bestämmer jag att han får åka & visa sig till läkare. En timme efter besöket sitter vi i bil på väg till centralsjukhuset för ytterligare prover. På hälsocentralen var nämligen infektionsvärdet lite förhöjt & urinprovet orent. För en grundfrisk person så hade det här kanske inte spelat så stor roll men för Markus del gör det. Alla prov som togs på centralsjukhuset visade i alla fall att hans njurar spelar på som förr, vilket var huvudsaken för oss & läkarkåren så Markus fick åka hem. Magknipet har lättat men han tempar fortfarande. Håller febern i sig så ska infektionsvärdena kollas upp på nytt.

För er som inte kanske känner till Markus sjukdom, så lider han av en barnsjukdom av namnet Henoch-Schönlein. En sjukdom som han ådrog sig i armén, en sjukdom som egentligen drabbar barn men ibland också vuxna. Markus sjukdom drog sig i vila för 6 år sedan & har legat latent sedan dess. För att skona njurarna, som tog lite skada vid akuta skedet, så äter han blodtrycksmedicin. Sjukdomen kräver årliga kontroller med blod- & urinprov samt läkarbesök. H-S är en autoimmun sjukdom som t.ex. reuma & diabetes.

Glad påsk

Syateljé

Jag syr, för första gången sedan gymnasiet tror jag, men vad gör man inte för sina barn, för att de ska vara fina små påskhäxor imorgon. Här är den, mitt första verk på över 10 år, en klänning åt Aaron:

Någon egen symaskin äger jag inte men fick låna min mammas. Blev lite ivrig på att försöka sy lite mera nu när dessutom den här maskinen kan sy sömmar som passar sig för trikåtyg, dvs overlock-sömmar. Blir att ta en tur till tygaffären igen tror jag...
 

Vintersemester del II

Det blev skogspromenad & picknick med Markus & barnen. Vi traskade i över en timme ner till Flunderberg (så säger Eniro att det heter...). Fick ett tips av en sommargäst att traska upp på ett berg vid deras sommarstuga. Kändes lite skumt att gå in på andras tomter men utsikten över Erstan var nog fin.

Tjusig varningsflagga vi hittade på vägen.

Som ni ser på bilderna så var vi faktiskt inte bara fyra på promenad utan fem! Wagner följde oss hela vägen dit & tillbaka. På en bild uppåt vräker han i sig smörgås med lördagskorv på.
Aarons cyklande gick riktigt bra med tanke på att han använde den för första gången. Han kämpade tappert & gav inte upp en gång. Det kommer nog att gå bra bara han förstår att sätta sig på sadeln...
 

Lite inredning

Har aldrig skrivit ett inlägg om inredning & inte kommer jag att göra det i fortsättningen heller tror jag. Vill bara visa den fina vaxduken jag köpte från lokala tygaffären här om veckan & de vackra tulpanerna jag köpte för någon euro på Prisma.

Behövs inte mycket för att få en på gott humör & för att hålla köksbordet i någorlunda skick.
 

Springcykel

Nu har äntligen Aaron också fått en egen springcykel. Planerna var att Aaron skulle ha fått Frejas gamla men eftersom den är tok för stor för honom & Freja vägrar lämna ifrån sig den, så blev det så här. Freja har en vanlig cykel också men den intresserar henne inte alls.

Springcykeln beställde jag från Tyskland för att priset för både cykel & frakt blev billigare än bara cykeln här. Fin service de har från utlandet då allt levereras ända fram till dörren.
 

Vintersemester del I

Har en rutt på drygt 2 km som vi brukar traska med barnen. Freja skulle absolut ha med sin springcykel & den vållar ju inte problem i snö eller på stigar. Hon älskar att cykla off road. Vädret var ju super på förmiddagen & solen värmde så skönt.

I lördags lyckades jag bita av en bit av min framtand. Tur att det hände under min ledighet för det hade nog inte varit trevligt att sitta på jobb med trasig tand. Ringde tandläkaren i morse & fick tid till eftermiddagen. Hade redan vant mig vid tanken att jag kommer att få leva med tanden som den är men genast han såg den, sa han att den här lappar vi! 10 minuter senare är skadan fixad & man kan knappt se var kanterna går. Harmar nu att jag inga bilder tog. Jag är så lycklig!