Skoj trots regn

Eftersom Markus & jag höll på att bli tokiga pga för hög ljudnivå så skickade vi idag ut barnen trots regn.

Det slutade med väldigt blöta kläder trots regnkläder & att de dessutom inte ville komma in.

Bädden nästa

Det börjar vara dags att packa iväg sig mot lite kvällsarbete. Inte egen arbetsplats utan bäddavdelningen som ju ligger vägg i vägg med läkarmottagningen. Det är ett helt år sen jag senast hoppade in där så tycker lite synd om den sköterska som ska ge mig rapport idag. Dessutom måste jag få repetera kvällsschemat dvs när det serveras mat, vilken tid patienterna ska ha mediciner, när de ska lägga sig osv.

Bästa tanter & farbröder, var beredda på en lite annorlunda kväll!
Men jag vet att det går vägen, för som en patient förra sommaren sa åt mig då jag berättade att jag var ny & grön: Du är ju glad i alla fall! Med ett leende på läpparna kommer man alltså långt!

Mot- & medvind

Idag fick Markus beskedet att han inte får fortsätta på fabriken. Om drygt två veckor är han då ledig igen. Men den här gången hänger vi inte läpp, inte än i alla fall. Nu har han nämligen möjlighet att få pröva på nånting bekant & nånting han länge velat göra. Kommer att återkomma till det, bara allt är klappat & klart.

Någon som också haft det lite motigt är Aaron. När jag hämtade barnen från Knattebo idag så började Aaron plötsligt gråta. Jag frågade tanterna om det hänt nånting under dagen men han hade varit snäll, ätit bra & sovit en stund. Men så där är det väl när man är så duktig hela dagen. Bara mamma finns inom räckhåll igen så brister det. Fortfarande hävdar han att det är roligt på Knattebo & han blir gärna där på morgnarna så tids nog så blir det säkert bättre.

Jag däremot tänker ta några extra arbetspass på bäddavdelningen. Aldrig fel med lite extra slantar så inkommande lördag har jag en kvällstur & nästa fredag tänker jag hjälpa till vid ett morgonpass. Avdelningsskötaren hade ännu mera turer att bjuda ut men eftersom jag inte vet hur Markus vardag kommer att se ut, så kunde jag inget lova i det här skedet.

En massa ordnas inför vintern

Då man bor i egnahemshus så är det mycket som ska hållas reda på:


SOTNING
För en dryg vecka sedan damp ett kort ner i postlådan vår, var sotaren meddelade om ankomst. Han dök upp redan i förra veckan, så nu är pipan i prima skick för höst & vinter.

BAJSKÄRL
Avloppskärlen borde tömmas & det oxå innan snön kommer, för bilen har så svårt att komma fram till tankarna annars. Vi hade turen att få bygga sandbankar istället för slutet system, så för oss räcker det med tömning ca en gång i året. Tror jag ska ta & ringa bajsfarbrorn imorgon.

VATTENTRYCK
Har man egen brunn, så behövs också ett tryckkärl för att förse kranarna i huset med önskad mängd vatten. För en tid sedan började kärlet knacka & av tidigare erfarenhet så vet vi att det betyder att förtrycket inte är tillräckligt i plåtbyttan. Googlade lite om tryckkärl, ringde upp en kunnig man & försökte sedan själva justera trycket men förgäves. I morse kontaktade vi samma firma som fixade allt i byggskedet & på eftermiddagen körde han upp på gården. Nu spelar kärlet på som det ska & vi tror att vi inte rör det i framtiden utan låter någon fackmänniska ta hand om saken.

FILTERBYTE
Vår Ilto som sköter om luftombytet i vårt hus, borde få sitt filter bytt eller åtminstone dammsuget i något skede. Alltid trevligare med rent filter & friskare luft. Den har oxå bråkat en del då plötsligt en packning lossnade & täppte till luftinflödet i maskinen men det fixade jag faktiskt om riktigt själv efter ett samtal med en installatör.


Är det nånting annat ännu som borde fixas om?

En vecka senare

Barnen har nu hunnit vara 5 dagar på nya dagiset & bättre går det hela tiden. Aaron gråter inte längre om kvällarna men önskar varje morgon att Markus eller jag skulle stanna med honom på dagis. Freja däremot har så mycket kompisar att hon blir riktigt vimsig & inte vet vem hon ska leka med!

Det önskades feed back om namnlapparna som jag strukit på kläderna. En lapp har lossnat, men det var från ett par kalsonger som jag vet att jag inte fick fixat ordentligt. Har redan tvättat flera andra plagg & lapparna sitter kvar. Många plagg har jag nog använt textilpennan på men nog blir det ju så mycket finare med namnlapparna.

Fyra lediga dagar framför mig & en av dem ska jag tillbringa med glada väninnor i Esbo. Det är nämligen dags för tjejträff igen! Eftersom Markus jobbar så kommer jag att köra hem i något skede under natten men tror det blir riktigt bra även så. Fortfarande funderar jag på övernattning men det förutsätter barnvakt & en hel del arrangemang så har lagt det lite på is, Mycket hinner ändra ännu...

Innebandyn sparkade i gång i helgen men pga jobb kunde jag inte delta i söndagens träning, så gårdagens träning blev första för mig. Vill bara berätta att sommarens löpträning inte var helt förgäves men orkade förvånansvärt bra hela träningen igenom. Lite rostig känsla med klubban men snart ska väl skotten gå dit jag önskar. Vi har som tur långt kvar till öppningsspelen i mitten på oktober.

Dagisstart

Barnen har varit två dagar på Knattebo nu & de har bara fått beröm av tanterna, vilket ju är helt super men då man är duktig på dagarna så orkar man kanske inte på samma vis på kvällen. Bägge barn har varit väldigt trötta & gnälliga men de menar båda att det är väldigt roligt på Knattebo & vi får hoppas att det fortsätter så.

Redan igår kväll var Aaron väldigt ledsen vid läggdags & idag ville han på inga vis lugna sig utan vår närvaro. Hans beteende handlade inte alls om att bråka utan han var helt klart olycklig & fundersam, mycket fundersam... Vi diskuterade dagen som varit, vad han hade gjort, hur duktig han varit & om morgondagen samt kommande dagar framöver då mamma & pappa måste jobba. Pratade om gamla dagtanten & med darrande nedre läpp viskar han att han saknar henne.

Vår lilla goa Aaron. Skriver det här inlägget med tårar i ögonen för det skar till i mitt hjärta att se honom så ledsen. Mammas lilla baby som snart fyller 3 år. Idag funderade en av tanterna på Knattebo ifall jag tycker det är jobbigt att lämna barnen på dagis & jag svarade att nej. Efter kvällens pratstund med Aaron, så tar jag tillbaka det för det kommer att kännas tungt att lämna honom där imorgon även om jag vet att han har det bra eller det hoppas jag ju att han har.

Nu gäller det bara att orka trösta & prata med barnen. Det här är en naturlig reaktion på nytt ställe & nya människor. Jag vet att det är en fas, som förhoppningsvis snabbt blåser förbi.