Det närmar sig

Om fyra veckor är jag på väg till Kankaanpää på den första av fyra perioder rehabilitering. Igår hittade jag ett stort kuvert i postlådan som innehöll en massa information om stället & program. Med fanns också ett tjockt frågeformulär som ska fyllas i & skickas upp senast ett par veckor innan jag åker upp. Är ett steg närmare en intensiv men minnesvärd vecka med 9 obekanta vårdare. Rehabiliteringen kommer också att ge ett enorm stöd till min pågående viktminskning.
Är lite fundersam över hur vardagen kommer att se ut för Markus & barnen men jag hoppas att vi får allting pusslat tillsammans med släkt & vänner. Den största förlusten är att jag missar barnens julfester men får se om jag med hjälp av dagens teknik kan följa med på avstånd.

Neråt

Är glad åtminstone över att min kropp inte sviker mig, än i alla fall. Vågen pekar fortfarande neråt trots liten uppsving i somras. Idag tog jag en löparrunda utan nånting i magen & det är nånting som inte lyckats tidigare. Har lite kvar ännu till normal vikt & har som mål att försöka greja det innan året tar slut. Är väldigt stolt över mig själv & varje positiva reaktion från omgivningen ger mig mera ork att kämpa lite till. 10 kg viktnedgång syns ju nog rätt så bra redan.

Besviken

På dagismötet igår pratade personalen om öppen dialog mellan hemmet & dagiset men samtalet jag fick från talterapeuten några timmar innan kom att bevisa något helt annat.
Aaron & jag gick glada ut från talterapeuten, var vi fått höra att talet gått bra framåt under de månader som gått sen senast. Han växlar fortfarande vissa stavelser, byter gärna ut vissa konsonanter & väljer av lättja att inte uttala orden rätt men han verkar lugn & blir inte irriterad över att vi kanske ibland måste be honom upprepa vissa ord. Uttalet följer ett mönster, en kod man som lyssnare måste knäcka. Vi kommer överens att vänta ännu till efter årsskiftet eftersom Aaron är så liten, han saknar R & S som han enl terapeuten inte behöver kunna förrän vid 5-6-års ålder.
En stund efter besöket kommer ett mail, var terapeuten undrar om hon får ringa dagis. Idag ångrar jag att jag gav henne den möjligheten, för några timmar senare ringde telefonen. Terapeuten berättar åt mig att de har problem på dagis. Problem, säger jag. Inget har de sagt åt oss. Från att allt varit bra under utvecklingssamtalet i juni, efter fina sista veckor på Knattebo, efter bra dagar på Sagoängen i juli så är det efter endast två veckor från dagisstart problem.
Problemet är att vår son inte kan prata så tydligt att en ny tant & kanske några nya barn kan förstå honom. Då ska vi gå på talterapi trots att släkt, vänner & familj kan föra en diskussion med honom. Hade blivit förvånad om tanten & de nya barnen lyckats knäcka koden efter två veckor.
Jag litar på talterapeuten. Är av samma åsikt som henne att Aaron är för liten för att behöva terapi & att utvecklingen gått så pass bra framåt att det inte nu finns behov för hjälp.
Men det är enkelt att lägga problemet hos en 3-årig pojke istället för att fundera på sig själv & verksamheten. Någon annan (i det här fallet talterapeuten) får ta hand om problemet. Ifjol funkade det tydligen bra när Freja kunde ta hand om problemet, hon fungerade nämligen som tolk många ggr men nu har de inte henne till hands mera.
Är besviken & sårad över att de inte pratat med oss innan de gav ut informationen åt terapeuten. Då frågar vi dagligen om det varit något speciellt men hittills har allt varit bra. Diskuterade också terapin med tanterna för någon vecka sedan & fick till svar att det skulle vara bra med några besök. Skulle vara bra borde jag ha förstått att betyder att de på dagiset upplever allt som ett problem.
Aaron kommer inte att börja med talterapi på den här årssidan. Vi vill såsom terapeuten vänta. Hans tal utvecklas i rätt takt & har hela tiden gått massor framåt, hade varit annat om utvecklingen stannat av. Tycker inte heller att man kan kräva lika mycket av ett barn som börjat prata som 2.5-åring jämfört med ett som pratat sedan hon/han blev 1 år. Skillnaden måste ju vara märkbar.
Tack & lov har testerna i språkförståelse & ordförråd gett mera än godkända resultat! Aaron är en söt & rar pojke med mycket bus i kroppen men han är inget problem. Problemen ligger i dem som inte vill ge sig tid att förstå honom.

Väggar & limbalkar

Idag har pojkarna fixat resten av väggarna & även satt upp limbalkarna (som vi valde istället för flera pelare). Vindskyddsskivorna är också på plats & nu väntar vi på takstolarna, som med lite tur anländer i nästa vecka.
Byggnissarna har också ordnat ett lass sand åt oss. Efter samtal så gav jag dem lov att beställa en lastbil med sten & på gården står nu en stor hög som bör slätas ut innan takstolarna kommer. Får väl ta spaden i hand i helgen & slänga runt lite. Kan nog vara att vi behöver ett lass till.
Petter & Holm får hittills mer än godkänt för bra arbete & stort tack för alla arrangemang. Tack också till Wihlman som dumpade sanden på vår gård på väldigt kort varsel. Vi är mer än nöjda!

Förbannade flugor

Myggor är som bästa vänner & fästingar som små älskare jämfört med älgflugan. Förbannade små kryp som söker sig in under plagg på hela kroppen. Hatar dem, hatar dem, hatar dem! Tar inte ett steg ut i skogen innan de lagt sig för vintern igen. Kommer att bli träning på asfalt i centrum en tid framöver. Vilken pina det var att springa en bit i skogen idag. Trots många år av terapi i form av vistelse i skogen under älgflugesvärmandet så hanterar jag inte deras kittlande fötter mot min hud, deras envisa flygande runt min skalle eller smällarna mot min kind. Idag lyckades jag hålla lugnet med hjälp av musik i öronen, annars hade jag blivit tokig redan vid ljudet av dem. Obehagliga insekter på alla vis.

Efter jäktig dag

Visste inte om byggarna skulle komma idag eller inte så blev positivt överraskad när jag kom hem efter jobb & såg att de kommit en bit till på vägen. Ibland krävs det inte mycket mera än doften av trävirke för att få en på gott humör igen.

Glädjen varade inte länge. Barnen är väldigt måndagströtta dvs de är alltid totalt utmattade efter första dagisdagen i veckan. Aaron var trött redan i morse & försökte gång på gång krypa ner under täcket igen. Måndagskvällen är alltså långt ifrån mysig så idag ska jag försöka med lite aktivitet med den äldre. Bara vi fått soppa i magen blir det en lite längre cykeltur.

Sista resan

Igår följde vi Dagny till sista vilan, nu vilar hon vid Bernts sida. Det var en vacker ceremoni & psalmerna som Dagny själv önskat, var fina. Efter jordfästningen bjöd vi på lite kaffe hemma hos Dagny. Trots liten kaos då huset plötsligt fylldes med en massa människor, tycker jag det blev en riktigt trevlig tillställning.

Men vi åkte ledsna hem. Oklart idag vad som kommer att hända med huset. Dagnys önskemål var att vi skulle behålla huset som en träffpunkt för barnbarnen & barnbarnsbarnen. Allt vi kan göra är att hoppas & önska att det blir så. Beslutet står nämligen i andras händer & just nu ser det inte ljust ut. Men vi har inte gett upp än.

Mot Houtskär

Blev en lång resa till Houtskär idag då man valde att åka ut mot skärgården på en fredag. Köerna vid Lillmälö var långa, inte midsommarmardröm direkt men tillräckligt för att göra oss svettiga. Väl ombord visste vi att 19.35-turen till Houtskär var utopi men vi var tvungna att ge det en chans. Markus Opel fick ge mycket & ni kan tro att det kändes bittert då vi som sista bil blev på Pärnäs-stranden & kunde konstatera att det blir en väntan på över en timme till nästa. Som tur hade Galtby boden öppet. Fyllde magarna med semlor, bullar, kaffe, slickepinnar & chips. Nu ser jag Kittuis. Solen har gått ner & vi har liten bit kvar till Näsby. Hoppas på bra sömn för imorgon blir det begravning & allt vad det innebär.

Grund

Nu är oxå grunden & två pelare murade. Trots lite regn på torsdag så slammades utsidan. I nästa vecka så ska de börja med träarbetet & stommen. Tidtabellen hänger på hur snabbt takstolarna kommer, för de ska lyftas upp direkt. Byggarna & vi hoppas att de kommer fort så att vi snabbt får allt täckt & slipper ha allt oskyddad från vatten & vind. Fint arbete de gjort hittills!

Freja stod länge & tittade på grunden igår.  Hon vände sig till mig fundersamt & frågade: Men hur ska vi få bilarna lyftade dit upp? Förklarare leende att bilarna ska stå exakt där hon står &  att grunden är början till vårt förråd. Skoj hur ett barn ser på saker.

Igår & idag

Byggandet av vårt biltak har kommit igång. Igår byggde de formarna till sulorna & idag gjöt de dem. Byggfirman har tydligen oxå lämnat spår efter sig. Imorgon plockas formarna bort & efter det börjar murandet av grunden.
I något skede ska vi själva fylla upp området kring & under biltaket men vi har inte riktigt bestämt oss ännu vad för sand/sepel/grus/sten vi vill ha på uppfarten. Vi har heller inte beslutat om vem som ska förse oss med underlaget.

Två på en timme

Det går inte att missa att katten fångat nånting. De jamar nämligen högljutt för att stolt meddela att de lyckats med jakten. Vår Agnes är inte som andra katter. Att hon idag lyckades fånga en orm (den på bilden) är inget ovanligt men två! Vi hade precis plockat bort den ena då jag märkte att hon igen lekte med nånting & trodde inte mina ögon när jag såg att det var en huggorm till. Lite obehagligt att det fanns två ormar nära egna gården men stort tack till storjägaren som knep huvudet av dem!

När det regnar

Dörren till data-/gästrummet har varit stängd den senaste tiden av en enkel orsak: oreda vill ingen se på. Idag tog jag mig i kragen & gick in. Tömde först rummet på alla grejer, möblerade om lite & ordnade sedan allt prydligt på plats igen. Fick en stor del in i den lilla skrubben som finns i anslutning till rummet men några prylar står ännu & väntar i hallen. Ni förstår nu varför jag vill ha biltak med förråd. Byggfirman ringde mig faktiskt igår & meddelade att de kommer på måndag! Äntligen ska det börja hända grejer.

Vid Erstan

Fredagkväll bjöd på vackra vyer, glass åt barnen, lonkero åt mig & en spexande morfar.

Brevet

Ha en bra rehabilitering!

Det kom ett mail med just de orden, som står skrivet i inläggets rubrik men vågar ändå inte tro att det är sant. Är jag faktiskt på väg i slutet av september till Kankaanpää på första veckan av min fyra veckor långa ASLAK-rehabilitering? Väntar fortfarande på beslutet. Sen när jag har det i min hand kan jag andas ut & planera vilka träningsplagg som får åka med... ;)

Smartpost

Har hämtat ut mitt livs första paket från en Smartpost & det var banne mig det smidigaste i postväg jag varit med om. Hade dessutom valt att betala först vid avhämtning men det gjorde det inte nå knepigare. På några sekunder öppnades en lucka & där låg mitt paket. Smart post i allra högsta grad!

Ja men vad kom i paketet då, om inte en ny handväska med extra fack för tablett/padda:

Minnen

Kom ihåg att jag tog en bra bild för några år sedan, en bild på de bästa.
Kommer att kännas konstigt att åka till Houtskär nästa gång.

Tillbaka

Jahapp, så var ledigheten över & vardagen här. En dag arbete & dagis bakom. Vardag betyder oxå att det är slut slappat & dags för löpning, stavgång & Kettlebell-viftande. Idag fick det bli stavar & en tur ner till båthamnen vid Strandtorp.

Precis som ifjol så började jag planera in återstående 10 semesterdagar genast jag återvände till jobb. Kom ju inte med i stadens ASLAK-grupp & var faktiskt rätt besviken över det. Företagshälsovården har gått hårt på att jag ska delta i någon form av rehabilitering. Har låtit allt sjunka in under semestern ända tills i förra veckan, då jag igen en gång surfade FPAs sidor runt efter passande grupp. Då föll ögonen på en ASLAK-kurs för SuPer-medlemmar var det fanns en plats kvar! Nu ser det ut som om den platsen är min men ropar inte hepp förrän bekräftelsen kommit på posten. Om & jag hoppas verkligen på att jag får åka iväg så tänker jag planera in semester direkt efter en rehabiliteringsvecka vilket skulle betyda en ledighet på tre veckor i sträck. Så hålla tummarna alla att det går vägen!

Så trots lite mörka moln på himlen så känner jag att det blir ett bra år framöver.

Plikter

Som fotbollsspelare på Ålön så måste man ställa upp för sitt lag & för gräsmattan. I våras kom det en lista per e-post över gräsklipparturerna & vi fick den här veckan. Tyckte först att det var lite tokigt med en semestervecka men så där i efterhand rätt så skönt. Efter frukost slängde vi oss i bilen & styrde mot gräsplanen. 2.5 soltimmar senare var ett 20-tal grodor räddade från klipparens bett, många mål gjorda & planen kortklippt inför första höstträningen ikväll.

Duktiga barn

Hemresan gick över förväntningarna. Barnen orkade bra. De lät mamma äta i lugn & ro samt titta på det mesta i tax freen. Vet inte om det berodde på båten & allt trevligt program som ordnades för de yngsta resenärerna men så här bra har aldrig en resa gått. Dockteatern var bra, danslektionerna suveräna & lekrummen tilltalade barnen trots att de var små. Men det var tre trötta typer som Markus plockade upp igår kväll, tre som somnade väldigt fort.

Vatten

På Åland regnar det men det är helt okej efter en varm & solig dag.

Barnen vaknade strax efter 7. Konstaterade att det var väldigt svettigt på utsidan & packade oss fort iväg till stranden. Cessi tog oss till Nabben (härlig, långgrund strand), var vi hängde i ett par timmar. Höll på att nysa näsan avig, så vi var tvungna att åka "hem" lite tidigare i jakt på allergimedicin. Undrar vad som blommar nu?

Gjorde Mariehamns senaste nybygge, dvs köpcentret Maxinge. Ja, vad ska säga till det? Inte riktigt nå Skanssi eller Mylly direkt men betydligt mera än vad vi har i Pargas. Cessi är glad att det nu finns H&M på kobben. Åkte hem via Fina Fisken, var vi försåg oss med rökt lax till dagens lunch. Markus syster Leila tittade förbi så att barnen & även de vuxna fick umgås lite.

Eftersom jag lovat barnen Mariebad idag, så samlade jag ihop badgrejerna igen en gång efter att vi ätit & styrde Yarisen mot centrum. Cessi fick på det viset oxå en välförtjänt barnpaus. Mariebad var succe' & jag drömmer igen en gång om något liknande i Pargas. Får se om vi tar ett dopp imorgon ännu innan vi åker hem.

En bra & blöt dag bakom alltså, får se vad morgondagen & framförallt hemresan hämtar.