Känner för dem som inte har ett uppbyggt nätverk med anhöriga på egna orten. Ibland behöver man lite avlastning, en kväll hemma bara för sig själv, lite tid på tumis då man kan sitta & njuta av värmen från brasan, av vyerna & diskutera ostört. De här timmarna kom precis då vi behövde dem. Nu är batterierna laddade igen.
Tack mommo för att du tar hand om Freja hela höstlovet!
Puss på syrran som kramar Aaron godnatt ikväll!
Står i en korsning, inför val & beslut som jag helst inte vill fatta. Beslutet kommer att påverka många men nu handlar det bara om överlevnad, om att fixa vardagen, en dag i taget. Lika hastigt kan allt vända men valen jag eventuellt gör, är för vår familjs bästa.
Nu när mörknet faller på allt tidigare önskar jag som bilist att fotgängare & cyklister förstår att klä sig rätt. Med rätt klädsel menar jag inte de mörkaste plaggen man hittar i sin garderob utan kläder som gör att man syns vid vägkanten. Gärna får plaggen ha ordentliga & fungerande reflexer, tuulipukun man hade för 20 år sedan kanske har tjänat sitt. Om man har svårt att göra sig av med den gamla dräkten, förse er gärna med reflexer. Man kan aldrig ha för många reflexer. Rekommenderar varmt reflexvästen.
Kör dagligen flera gånger bl.a. längs med Sydmovägen & efter en obehaglig händelse tidigare i höstas samt idag så skulle det vara på sin plats att föräldrarna tar ett snack med de barn som går, cyklar & rullar med moped längs med en trafikerad, mörk väg. Det är vi vuxna som bär ansvar för hur de unga beter sig i trafiken.
Har gjort en lista över några saker, för att underlätta diskussionen:
Använd hjälm! Den räddar liv!
Fungerande lampor behövs för att själv se var man kör & för att andra bilister ska se dig,
är något i olag - fixa det! Gäller alla lampor.
Reflex, reflex, reflex & åter reflex!
Cykeln har två hjul av en orsak. Cyklandet utan händer eller på ett hjul kan barnen stolt visa upp åt mamma & pappa på egen gård, inte åt bilen som försöker komma förbi med mötande trafik.
Mopeden behöver inte gå 80 km/h, den är heller inte gjord för att klara så höga hastigheter, än mindre den unga chauffören som håller i styret. Vill ungdomen köra hårt, finns det bättre tvåhjulingar & banor för sådant.
Regn gör sikten ännu sämre.
Säkert finns det mycket mera att ta upp men tror det här blir ett rätt så bra samtal. Vet att jag kanske låter som en gnällspik men den dagen man får samtalet från polisen att ditt barn varit med i en olycka, kanske man önskar att man handlat på annat sätt. Skulle aldrig förlåta mig själv om jag på något vis kunde ha förhindrat den.
Nämnde två fall ovan, två ungdomar som fått hjärtat i halsgropen på mig. Ikväll cyklade en pojke på en mörk cykel i mörka kläder. Han hade ingen hjälm, inga reflexer & såg honom inte förrän vi låg sida vid sida. För några veckor sedan när jag kom hem från träningen upptäckte jag plötsligt en moped med förare i backspegeln. Mopeden hade ingen fungerande belysning & jag antar att han hängde fast i min bil för att över huvudtaget se nånting, för att hitta hem. Vad som skulle ha hänt med ynglingen om jag hade varit tvungen att tvärnita, vill jag inte tänka på.
Vill man som vuxen inte använda hjälm eller reflexväst,
skydda åtminstone era barn ♡
När man bor som vi bor, en bit bort från civilisation, så är bilen väldigt viktigt. Är tacksam över varje dag bilen startar & hoppas att den ska tjäna mig några år till, för en ny bil passar inte vår plånbok just nu.
En gammal bil med 200.000 km på mätaren är tyvärr inte att lita på & för några veckor sedan visade den sin sämsta sida, då inte bara bromsarna började föra ljud utan även motorlampan behagade lysa upp. Bad till högre makter om att felet låg i en söndrig tändspole, även om jag visste från tidigare att den där spolen är rätt så värdefull. Efter besök hos bildoktorn visade det sig att jag ställt rätt diagnos. Bromsklossarna behövde förnyas, även bromsoket då det gamla föll i bitar i händerna på bildoktorn. Alla delar är nu utbytta & bilen är redo för besiktning.
Vid reparationen uppmärksammade mekanikern även att däcken måste förnyas innan besök på besiktningskontoret. Varnades om att köra iom att ena bakdäcket nästan var slätt. Har vid några tillfällen faktiskt valt att använda Markus bil, speciellt då barnen åkt med. Redan luspank efter reparationerna valde jag att efterlysa däck via sociala medier & fick fort napp. Idag fick bilen andra tassar under & är någorlunda säker att rulla omkring med, så säker som en blå skrothög kan vara.
Samlar nu mod för att få den besiktad. Godkänns den inte, vet jag inte vad jag tar mig till.
Blev urusel start på oktober.
Nu vänder vi bladet & blickar framåt istället.
Blev lite ivrig på lördag & vevade ihop några bullar kanelbulledagen till ära. Har aldrig bakat kanelbullar tidigare, brukar hålla mig till bröd för att undvika misslyckanden, men de här blev faktiskt enligt mig själv rätt så bra. Barnen vågade inte annat än att höja bullarna till skyarna då jag hotade med att aldrig mera baka ifall de skulle klaga på dem.
I övrigt har jag inte gjort mycket annat än vilat i helgen, samlat krafter.
Sjukan kom rätt så passligt med tanke på kommande evenemang. Nästa helg blir det fest vid Brandkårshuset då Pargas FBK & Lielax FBK tillsammans firar 200 år. Den här gången har vi barnvakt & ska för första gången på länge tillsammans få gå ut & ha roligt. Helgen därpå blir det innebandyturnering på hemmaplan med efterspel kanske i form av pizza & krogbesök. Sista helgen i oktober tänker jag kryssa med SuPer-gänget till Stockolm för shopping, Flashdance-musikal & höstmöte. Efter det fortsätter året med innebandyturnering typ varannan helg fram till jul?
Så snälla sjukor, håll er på avstånd.
Vi mår bättre. Barnen är friskförklarade, även svinkopporna har torkat bort. Har ställt diagnosen själv. Troligtvis är det frågan om någon form av enterovirus (lär finnas en hel del av dem) eftersom både Aaron & Markus fick utslag på kroppen, Markus de typiska höstblåsorna på händerna & Aaron prickig all over the place. Freja drabbades nog av en light variant medan jag plågas av magbesvär, som gör att jag helst ännu idag ligger ner. Frukosten tänkte komma i retur när tarmarna vred sig knutar. Men den höga febern & arma värken har tack & lov försvunnit.
Ute är det ljuvligt höstväder. Skickade precis ut barnen & tror jag ska försöka mig på en kort promenad senare ikväll. Vi fick ställa in mycket i veckan: Freja grät över att hon missade lekträffen & kalaset hos kompisen, inhiberade mammaträffen på torsdag, min skoldag med Freja på fredag & festen ikväll. Allt för att ingen annan ska bli smittad & för att det helt enkelt inte finns krafter.
Jobbigt dygn bakom. Markus & jag har tillbringat nästan 24 timmar i vågrätt läge. Febern har cirklat runt 39 grader & värken har hållit i trots intag av ibuprofen & paracetamol. Markus kände sig frisk i morse men konstaterade att kroppen tydligen vänjer sig vid febern då han mätte temperatur på 39.3.
Har avundsjuk följt med Freja som trots allt grejat på helt oberörd. Visst blev hon lite trött mot kvällen & begärde själv i säng men om man jämför med de vuxna i hushållet, så är hon i prima skick. Aaron konstaterade i matbordet, när någon hittade krafter att tillreda käk, att han är den enda som lever här.
Fyra timmar efter föregående inlägg kände jag muskel- & ledbesvären knacka på. Här ligger vi nu alla tre med liknande symptom & temperatur av olika grad. Diagnoser som encefalit, hjärnhinneinflammation & influensa snurrar i min skalle men eftersom Aaron tillfrisknat vet vi att det med stor sannolikhet handlar om virussmitta. Det tröstar oss inte i nuläge för sjuka känner vi oss för det, väldigt sjuka. Å andra sidan är det ju väldigt fint att viruset angriper oss alla tre samtidigt, på det här viset kan vi idka sjukstuga tillsammans i några dagar med TV, film, spel & godsaker.
Svårt att skriva, skakar som ett asplöv. Att styra fingret till rätt bokstav är jobbigt, för att inte tala om hur tung plattan känns just nu. Håll er borta från Strandby, vi isolerar nu oss veckan ut.
Smittsam sjuka ådrog sig i alla fall Aaron i förra veckan men han mår, om man bortser från fläckarna i ansiktet, bara bra. Fick återgå till dagis idag & lär ha orkat fint. Pappa & storasyster däremot ligger nu däckade med hög feber, huvudvärk & allmän värk i hela kroppen. Det är väl en tidsfråga innan sjukan drabbar mig.
