På vägen till Skanssi idag fick jag ett samtal. Ett samtal som igen en gång fick mig att tänka om. Ett samtal jag önskar jag aldrig fått. Visst, man föds & man dör men att komma till jorden för några veckor, liksom till låns, känns nog väldigt fel. Finns ingen mening med det.
De här dikterna är till dig, M & till andra drabbade mammor där ute:
Min starka mamma
Min mamma är så stark, det säger faktiskt alla
Men när alla andra sover om natten har jag sett hennes tårar falla
Under sömnlösa nätter kommer jag tassande på tå
Hon vet inte att jag är där för att hjälpa henne förstå
Lika ändlöst som strandens vågor & hennes smärta,
Jag vakar över min starka mamma som alltid bär mig i sitt hjärta
Hon bär ett leende, ett leende hon tror döljer
Men genom himlens dörr ser jag tårarna som följer
Min mamma försöker att hantera döden för att hålla mig kvar
Men alla som känner henne vet att det är den enda möjlighet hon har
När jag vakar över min starka mamma genom himlens öppna dörr,
försöker jag förklara att änglar skyddar mig nu så som hon gjorde förr
Men jag vet att det inte hjälper, eller lättar bördorna hon bär
Vad hon än säger, hur hon än mår
Min starka mamma har ett hjärta, för alltid fullt av sår......
Kay DesOrmeaux
org "My surviving mom"
Vi vill ha dig här så innerligt gärna,
men du blev till en evigt lysande stjärna.
Du lilla barn till världen kom,
alldeles för snabbt du vände om.
Med oss är du ändå för alltid,
känner dig tätt bredvid.
Du har en speciell plats i vårt hjärta,
som nu är fyllt med sorg och smärta.
Du lilla barn var du än är,
kommer vi alltid hålla dig älskad och kär.
Du är en liten stjärna så lysande klar,
så sagolikt vacker och helt underbar.
Helt ljuvligt underbara dikter som jag råkat på & hoppats att jag aldrig, ALDRIG hade fått användning för.
1 kommentar:
väldigt vackra dikter, men som du skrev så inga man önskat behöva använda ;(
Skicka en kommentar