De som besökt oss här ute i skogen, så vet hur smal vägen blir den sista biten före man kommer till oss. Vissa ställen kan inte två bilar mötas medan det på andra ställen går om man ställer bilen mycket nära diket.
Igår mötte jag en paketbil & stannade vid vägrenen för att släppa förbi honom. Paketbilen drog sig rätt så nära diket, plötsligt gav vägkanten vika & han fastnade med bägge högerhjul i diket. Körde om men stannade fort då jag såg att han på inga viss kom upp därifrån. Frågade om jag skulle söka efter hjälp, ev en traktor för att få upp honom. Behövs säkert inte mycket för att få upp den, svarade han. Men jag har ju krok, sa jag! Om du har lina eller liknande så fixar vi nog det här, fortsatte jag. Sagt & gjort, jag svängde bilen. Han såg lite fundersam ut då han ingen krok såg men jag kopplade hastigt fast den. På några sekunder hade min lilla Fiat dragit upp bilen ur diket! Kändes riktigt roligt att få hjälpa någon i nöd :)
Orsaken till att jag åkte upp igår var att Aaron plötsligt blivit prickig. Markus nämnde något om några utslag på benen & när jag tog av honom byxorna, så såg jag att hans ben upp till låren var fulla med små, små utslag. Antibiotikan eller virus? Antingen eller sa läkaren oxå men vi valde att byta ut antibiotikan. Utslagen finns kvar ännu idag men är inte lika rodnande idag. Nu önskar jag inget annat än att barnen skulle få bli friska, få vara friska länge så att vi kan återgå till normalt liv med jobb, dagmamma & framför allt uteliv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar