Trots min livssituation idag, så river det till i hjärtat när jag tänker på honom.
Kommer ihåg det sista ögonblicket som igår. Den sista blicken, det sista andetaget. Panikkänslan jag fick men också stor lättnad över att han äntligen slapp allt lidande. Är glad ännu idag att jag var där, att han inte behövde dö ensam.
Tack till
syrran för att du var där
mamma & pappa för att ni tog mig hem
Benjas föräldrar för stödet tiden efteråt fram till idag
mina vänner för att ni finns
Markus för att du älskar mig
syrran för att du var där
mamma & pappa för att ni tog mig hem
Benjas föräldrar för stödet tiden efteråt fram till idag
mina vänner för att ni finns
Markus för att du älskar mig
3 kommentarer:
tack... blir tårögd då jag tänker tillbaka till den natten... men som du säger så visst kändes det skönt att han inte behövde vara ensam.
kramar...
nstiJa tiden går fort, Benjas tid blev dock allt för kort!
Ögonen tåras och näsan börjar snörvla.
Skicka en kommentar