Aaron börjar närma sig 2 år & Freja blir 4 år i december, vilket betyder att båda två har utvecklingsperiod på gång. Brukar plocka fram Trotsboken, då det känns som om ingenting fungerar.
Har läst den flera ggr redan. Har använt de flesta tipsen. Sökt tröst från den. Författarna skriver om trots och mognad:
Trots är nödvändigt och bra. Det leder till något positivt, det leder till mognad och utveckling.
Det är ett faktum att vi är mitt uppe i det. Hoppas bara att det blåser fort förbi, för bägge.
2 kommentarer:
Vi verkar ha samma ålderskillnad mellan barnen! :)
Och jo, dessa trotsperioder är inte trevliga. Jag brukar trösta mig med att dom går förbi fortare än man skulle tro...
Och jo, trots är hälsosamt! Det visar bara att dom är trygga och vågar visa sig bestämda och envisa. Och så lär dom sig att stå på sig senare i livet också. Detta brukar jag trösta mig med då det ska trotsar i butiken tex och jag inte ger med mig... Men dottern har aldrig trotsat så himla mycket "in public", men desto mer hemma sen istället. Hon hade nästan endast en riktig horrorfas vid 3-års åldern då hon blev rabiat för minsta lilla och slängde ner allt i hennes rum och skrek i timmar! Men sonen verkar vara en mer livlig typ som trotsar lite nu och då hela tiden... Man får ju hoppas då att han inte kommer att vråla så som dottern då utan tar det lite lugnare men lite oftare... ;)
Och Oj, detta blev långt... :)
Det har flera ggr oxå sagts åt mig att om barnen trotsar mycket som små, kommer de att genomgå en lugnare pubertet. Alltid kan man hoppas :)
Skicka en kommentar