En varm vind svepte förbi

Sista septemberdagen & mätaren stod nästan på 18 grader när vi kom hem på eftermiddagen. Den fläkt av sommarvärme som bestämt sig för att titta förbi, var absolut värt att fira med glass ute på terassen. Otroligt hur en fin, solig dag piggar upp!

Tjejträff

Om 48 timmar sitter jag, troligtvis mätt & belåten, tillsammans med nästan hela flickgänget här i Strandby. Maten jag tillredde var hoppeligen ätbar. Någon vinflaska är kanske redan tömd. Magmusklerna krampar av alla skrattsalvor & framför oss har vi ännu timtal av umgänge.

Ska bli super skoj att träffas igen, brudar!

Buzzador

Har varit med i Buzzador länge redan men eftersom antalet buzzare är stort tycker jag man sällan får pröva nånting. Men nu hände det. De valde mig :)

Den här gången får jag & tio andra pröva på Doves nya Intense Repair Express balsam. Delade idag ut samtliga småburkar åt lagkompisarna. Nu hoppas jag på ivrigt testande & rapporterande av dem. Tränar gör vi ofta, vilket betyder mycket tvätt av luggar.

Håret har i alla fall fått sin första omgång av balsamet & hittills är jag nöjd :)

Syrran min buzzar Vanish som hade passat Aarons nerklottade kläder perfekt. Fick ju såklart några påsar med pulver att testa med på hans kläder. Ska bli spännande och se om Vanish fungerar så bra som de lovar.

Aaron 2 år

Vår lilla filur Aaron blev 2 år igår.
Idag mäter han 90 cm över jorden med en massa på 16.8 kg.

Flaggan hissades för första gången upp i flaggstången.
Kändes skoj att det blev för vår minsting.

Vi sjöng & grattade honom redan kl 6.
Hade fyndat ett parkeringshus på loppis som såklart blev succé.

Bland kläder, pengar, duplon & andra bilar
så var det nog Bärgaren som vann Aarons hjärta.
Han sov med den hela natten.

Freja fick ett broderi-set som hon koncentrerat kämpade med.

En lyckad dag på många vis.
Det som värmde mitt hjärta mest var att min farmor kom...

Oväntat besök

Charmen med att bo på landet är att man aldrig vet vad man hittar inne. På golv, väggar & tak brukar klättra allt från flugor, spindlar till fästingar. Idag gästades vi av följande kryp:

Äckelvarning

I våras skrev jag ett inlägg om Aarons nya kärlek Makka Pakka. Då var Makkis ny, fin & fräsch. Några månader senare, efter många pussar, kramar & tandhugg, börjar han se rätt så sliten ut. Så även för snuttekaninen. Men störst av allt är kärleken & då överger man inte sin bästa vän, även om ansiktet är förvridet & ögonen snart trillar av eller om kompisen luktar illa.

Allt fixat

Ett hårdare åskväder slog sönder diverse grejer i somras.
Modemet blev obrukbart men pga risk för abstinensbesvär fick vi fort ett nytt.
Dixiboxen vägrade samarbeta & startade inte över huvudtaget. På posten kom dock hastigt en ny på garanti.
Den sista prylen, som vi äntligen fick utbytt igår, var nätverkskortet på vår bordsdator. Det nya kortet är snabbare än det förra & dessutom trådlöst, så risken är väl mindre att åskan hittar till det.
Nuförtiden river vi ut alla sladdar då vi åker hemifrån.

Svettigt gymnastikpass

Orkade inte byta kläder inför barngymnastiken idag. Vet till nästa gång att sätta mjuka kläder på. Stort tack till Terese som följde med som sällskap. Hade aldrig klarat av bägge barn ensam. Freja var ju hur duktig som helst & lekte ivrigt med i alla lekar & övningar men Aaron... Vår olydiga, lilla Aaron med stark egen vilja & ett kraftigt nej som svar på alla frågor man ställer honom. En typisk 2-åring med andra ord. Alla andra barn satt som små änglar i mammas eller pappas famn medan Aaron sprang som ett yrväder omkring i salen. Det är som att välja mellan pest & kolera. Antingen tillåter man springandet eller så låser man fast en stortjutande son i famnen. Jag valde första alternativet. Ingen kommenterade mitt val. Hoppas att det blir bättre ju flera gånger vi går på gymnastik. En positiv grej var att barnen slocknade som ljus utan gnäll ikväll.

Gårdsarbete

Mycket är fortfarande på hälft både på huset & gården. Sakta, sakta går arbetet framåt. Medan Aaron & jag besökte Skanssi idag så grejade Markus & Freja på gården. Andra helgen i rad så eldade vi diverse kvistar, lastpallar, bark & överlopps virke som samlats på gården.

Förra helgen skuffade Freja & jag flera skottkärror fulla med bark & kvistar. Roligt att städa då man ser resultat. Medan man vaktar elden har man dessutom tid att breda ut högar, fixa stenkanter eller klippa träd & buskar.

Elden är släckt & vi hoppas att det hålls så. Barnen är i säng & vi har bänkat oss i soffan med en massa godsaker. Schysst mot barnen eller va?

Citymarket hade en massa bra erbjudanden idag & dit hörde oxå lösgodis för en billig slant. Perfekt till filmen som börjar nu!

Nyklippt

Gillar Skanssi mer & mer. Tittade in i en av frisörsalongerna & kollade om det fanns ledig tid för en liten herreman. Ni är välkomna om 20 minuter, sa damen bakom disken. Så nu är Aaron lite jämnare i luggen igen. Trodde klippningen skulle gå helt åt skogen men han satt så snällt & lätt henne klippa. Frisören belönade Aaron med en slickepinne & begärde 20 € av mig. Vet inte riktigt vad jag tycker om priset. Lön måste ju frisörerna få & klippandet av Aarons skalle tog dryga halvtimmen, så summan tycker jag är riktigt okej. Visst jo, jag kunde ha klippt honom själv men jag undrar om han hade haft öronen kvar efter det.

Bollskoj

Medan jag var i Dalsbruk var Markus med Freja på Bollskoj. Bollskoj ordnas av PIFs handbollssektion för barn födda år 2006 & 2007 som en introduktion till handboll. Markus hade kameran med men eftersom det på varje foto finns andra barn med så kan jag inte publicera dem här.

Freja hade ivrigt deltagit i allt men snäll som hon är så hade hon vid kösituationer snällt låtit alla andra barn gå före. Markus hade upplevt hela träningen som kaotisk men det lugnar sig säkert bara alla barn blir hemma i gruppen. Huvudsaken var att Freja hade roligt & att hon redan väntar på nästa fredags Bollskoj.

Kan oxå berätta att vi vann SC Stickline 5-4 i Dalsbruk. Med tanke på att vi var endast 9 st utespelare, att medelåldern på vårt lag ligger runt 30 & deras på 17 år, så var det ett mycket glatt gäng som åkte hemåt igår.

Efter torsdagens & gårdagens intensiva behandling, överlevde stortån matchen.

Nageltrång

När jag vaknade i morse märkte jag att allt inte var riktigt bra med min stortå. Nageln tog stryk på söndagens innebandyträning & spelet igår gjorde det tydligen värre. Märkte att jag missat en nagelbit som vackert nu bäddat in sig i tån. Haltande tog jag mig till jobb med rödsprängd & varfylld stortå. Började arbetsdagen med tå i Betadine-bad. Arbetsskor var det inte fråga om, så sprang i strumplästen hela dagen. Betadinet gjorde susen & jag kunde relativt lätt ta mig hem. Väl hemma irriterade den sig igen, badade foten & fick efter det bort klämt en hel del var.

Imorgon har vi innebandymatch. Vi är väldigt få spelare som är på väg, så jag måste spela. Betadine-bad nr 3 på gång. Återstår att se hur den ser ut imorgon. Alla tänkbara knep är använda. Hoppas på underverk. Värken har minskat, mycket tack vare värkmedicin. Jag vill spela! Jag tänker spela, om jag så måste svälja en burk med värkmedicin, bedöva tån eller paketera in den.

Som om jag aldrig varit borta

En lyckad comeback. En bra dag på alla vis. Barnen blev så gärna hos dagmamman. Fyndade fina grejer på loppis. Roligt att återvända till jobbet då arbetskompisarna är så glada över att man kommit tillbaka. Hoppas jag orka hålla humöret uppe veckan ut.

Universitetssjukhuset brandhärjat

I morse då jag på radion hörde om brand på ÅUCS (Åbo Universitets Central Sjukhus), A-sjukhuset så lät läget rätt så lugnt men när jag kom hem & läste/hörde senaste nytt från brandplatsen så förstod jag hur illa det ligger till.



180 patienter evakuerades. Bland dem fanns mycket sjuka patienter. Tack vare remont på två avdelningar på U-sjukhuset, hittades plats för samtliga. Blev genast orolig över intensiven men hörde nyss att de patienterna är kvar där. Tillsvidare inga rapporterade allvarliga personskador.

Vi står nu bl.a. utan första hjälp. Tillfälligt fungerar stadssjukhusets jourmottagning som sådan. Allvarligare fall tas emot på barnpoliklinikerna. Det kommer att dröja veckor ev månader innan den drabbade delen av sjukhuset kan tas emot. I måndag kommer jag redan att få ta del av detta, då arbetet kallar. Det har säkert idag redan orsakat kaos på hälsostationen. Vi skickar ju dagligen flera jourfall till ÅUCS.

Här kan man följa med hur det framskrider.

Skrämmande vad en liten gnista kan förorsaka.

Tre dagar kvar

Jag tror alla sover. Njuter av tystnaden. I måndag tar vardagen vid igen.

Tre månader har gått sedan jag i maj traskade mot bilen på hälsocentralens parkering. Lika lång tid har passerat sedan jag plockade upp mina gryn från dagmamman för sommaren. Under min vårdledighet känner jag att jag växt in i mammarollen mera än någonsin tidigare. Har en klump i magen. Det är inte samma person som är på väg tillbaka. Har världens underbaraste barn. Barn som jag tycker är värda lite mera tid med sin mamma.



Efter den tuffa sommaren & med de lån vi har idag, är vårdledighet inget alternativ. Låter resten av året gå & sen, nästa år, krymper jag ner arbetstimmarna. Hur mycket jag kommer att arbeta & var jag kommer att vara, är ett oskrivet blad. Planerna existerar endast i min knopp.