Planen var liten. Tre steg & så var man över på andra planhalvan. Skotten avlöste varandra & de mesta mystiska bollar studsade in i mål. Första matchen mot SBS Pori vann vi 7-5. Den här matchen hade jag säkert fått ett nervöst sammanbrott då domarna konstant blåste av för frislag. 90 % av avblåsningarna då till motståndarnas fördel förstås. De krävde att man så lite som nuddade vid motståndarens klubba.
Andra matchen gick mindre bra. Vi började bra & ledde hela 4-2 men sen började bollarna åka in i vårt nät. Vad som hände kan jag inte svara på. TVA var absolut inte bättre. Vi hade haft alla chanser att ta hem spelet. Summern tjöt & vi förlorade matchen med 6 mot 4. Serietabellen, som ni hittar här, är väldigt jämn. Än är alltså loppet inte kört.
Hade nacken varit symptomfri hade jag troligtvis spelat men med risk för problem med försäkringsbolaget & lite känningar så lät jag bli. Efter nästan 5 timmar i buss, så var nacken trött & krävde värkmedicin för att överleva kvällens party.
Igår & fortsättningsvis idag så värker nacken. Den känns bäst om jag ligger, då slipper den hålla upp min tunga skalle. Har inte svalt värkmedicin idag ännu men tror nog det lutar ditåt ifall jag ska klara av mammaträffen senare på eftermiddagen.
Börjar vara väldigt le på den här situationen. Då man har ont, då man går & grubblar på vad som är fel, så är man kanske inte riktigt lika glad som vanligt. Jag behöver innebandyn, jag behöver träningen för att orka med vardagen, jag behöver innebandypolarna som bollplank, jag behöver träna för att inte bli ännu fetare.
Jag vet att det finns andra som har det värre än jag.
Men för stunden har jag svårt att tänka på andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar