90 år

Min härliga, skrynkliga, goaste farmor fyller 90 år idag.
Då man funnits med i 90 år, då är man gammal. Lastgammal.

Åkte på kalas genast efter jobb & möttes av ett hav av blommor.

Många grattiskramar på dig, fammo!

Trots att vi var där, med vi menar jag min pappa & hans barn, barnbarn så tror jag att fammo kände att någon saknades. Var var ni? Min pappa är inte ensam, han har tre systrar men då jag lämnade kalaset så hade ingen av dem besökt henne. En gratulation per textmeddelande är inte okej. Du hade väl ändå kunnat trycka på den gröna luren. Vet förstås inte hur sjuk du var men kanske du ändå hade orkat ta dig hit, om än bara för en liten stund. Till dig som inte alls dök upp eller hörde av dig, har jag inga ord.

Hur illa man än tycker om någon, oavsett vad som hänt för tiotals år sedan så tycker jag nog att det börjar vara dags att förlåta nu. Älska, glömma & förlåta. Livets stora gåta. Innan det är för sent. Dags att växa upp, ta en titt i spegel & lägga allt gammal gnat bakom er.

Men om ni glider upp tillbaka här på bloggen, så kan ni ju kolla hur hon ser ut & se att hon mår ganska bra. Om ni tittar ännu noggrannare ser ni att vi var fyra generationer på plats & om fammo fortsätter i samma stil, så kanske vi blir fem. Ja må hon leva itu hundrade år!