Barnbarn

När & om jag blir mormor eller farmor, så tänker jag inte bli som svärmor. Jag kommer att åka & hälsa på mina barnbarn genast jag får chansen, om de så är någon timme gamla. Jag kommer att överösa dem med gåvor på födelsedagar, namnsdagar & julafton, fast alla dagar däremellan. Jag kommer att ringa & höra hur de mår & bara de lärt sig prata, så kommer jag att hålla kontakt med dem så mycket jag hinner. För när & om jag blir äldre, finns det inte annat än tid. Tid man kan ge sina barnbarn.

Det är det jag önskar av min mamma & pappa, att de ger mina barn tid. Det gör de oxå till 200 %. Om vi behöver hjälp, så finns de där & jag vet att jag kan lita på dem. Min mormor, syster & bror ställer även upp om det kniper & det är jag alltid lika tacksam över. Förutom mormor min, så är resten fortfarande i arbetslivet, så tummen upp för dem som orkar både egna vardagen & min vardagen ibland.

Men så har vi då svärmor. Det ligger något i det att svärmödrar & svärdöttrar alltid har problem. Jag erkänner att det finns problem men problemet ligger nog hos henne. Freja fyller 4 år i måndag & utan att ljuga, så har hon träffat farmor max 10 ggr. Under de första åren visste hon inte ens vem farmor var. Svärmor är lika gammal som min mamma men är sedan många år tillbaka pensionerad. Svärmor har körkort & kunde när som helst ta bilen hit. Funderar om orsaken till att hon inte kommer på Frejas kalas är den att hon var här på Aarons kalas i september. För de sista orden vi hörde var att det nu är vår tur att åka dit men ett besök hos henne har då inte blivit av. För det är ju så det funkar. Min tur & din tur. Eller så inte.

Jag behöver inte träffa henne men jag tycker att Freja & Aaron ska få en chans att lära känna henne & vice versa. Förstår hon inte att hon gräver sin egen grop? Hur trevligt är det sen om några år, när hon sitter gammal & ensam, när ingen kommer & hälsar på. Varför skulle vi bry oss om henne sen, när hon inte bryr sig om oss nu? Allt jag vill är att svärmor kunde ta del av vårt liv lite mera & visa sig flera gånger än en gång i året. För svärmor har all tid i världen för det, det vet jag.

Igår var inte första gången jag blev arg & ledsen. Samma känsla bubblade upp inom mig en gång när råkade på svärmor & hennes man vid en butik på malmen. Då hade de varit & hälsat på någon bekant i Pargas men inte behagat komma över till oss.

Så nu ger jag opp. Det verkar vara omöjligt att bygga upp nånting mellan oss. För min del får det nu vara. Punkt.