Vad som döljer sig under ytan

För en person som inte vet vad jag varit med om, kan det vara svårt att förstå att det bakom min allt jämnt positiva fasad finns ett tomt, mörkt hål fyllt av saknad & sorg. Förlorade en hel del bitar i mitt pussel för 12 år sedan, bitar som ersatts med nya bitar som t.ex. min familj. En stor pusselbit saknas dock & det är nånting jag kommer att få leva med livet ut.

Man glömmer aldrig, sa en arbetskollega till mig idag, då jag berättade om min förlust & hon om sin. Diskussionen rörde förstås omkring i känslogrytan lite men det som berörde mig mest var hennes dystra historia. Precis som hos mig, kunde jag inte läsa på henne att hon varit med om något minst lika traumatiskt som jag.

Vi är många, vi som varit med om liknande. Har flera kompisar som förlorat sina pappor i både sjukdom & olycka. Även Markus förlorade sin pappa, då han var endast 10 år gammal. Det hemska är att det kommer ju att hända igen & igen, åter igen, förhoppningsvis då av naturliga skäl som en del av åldrandet men den dagen, den sorgen. Känns inte så trevligt idag, att åldras alltså.

Djupa tankar från mig idag.