Kom visst av mig lite

Veckorna innan förra helgens redskapstävlingar gick i träningens tecken så blev inte till att uppdatera bloggen alls. Träningarna gick bra, ibland över förväntan & det var ett gäng rätt så glada damer som åkte över till Åland för att tävla. Vad vi inte visste var att deras stuprör hade ett grovt tillverkningsfel som kom att förstöra inte bara vårt utan alla lags utföranden. Av fem lag lyckades tre genomföra hela utförandet dvs få en sluttid, två av lagen Did Not Finish. Det kändes ruttet men var väldigt nöjd över det vi presterade ända fram till stupröret & bollen, på rekordsnabb tid. Vi hade gjort vår snabbaste utförande någonsin om det inte varit för r ö r e t. I nästan fyra minuter kämpade vi för att få ner bollen för att vid 6 minuter & 30 sekunder se hur den trillar ner. Den urusla tiden gav oss en bronsmedalj.

Jag hade bestämt att det här skulle vara min sista tävling men med FM på kommande i höst, så borde jag kanske tänka om. Vi fick inte guld, vilket hade betytt att vandringspokalen hade flyttat till oss. Vill inte skryta men jag vet att vi är bra. Kanske jag slutar min karriär i höst istället, med en FM-medalj runt nacken. Den här gången får den gärna vara lite mera glänsande än för fyra år sedan, då vi tog FM-brons. Den gången var vi sex lagmedlemmar: Linda, Marika, Camilla, Maria, jag & en liten fröken i min mage.