Familjeskoj

Att Freja lärde sig cykla med trampcykel har gett oss mera möjligheter. Tidigare kunde vi t.ex. inte fara ut & cykla för hon hade inte haft en chans att hänga med oss med sin springcykel. För att ta sig fram på springcykel är tungt.

Idag spände vi fast cykelstolen tillbaka på min cykel, fyllde luft i Markus cykeldäck (den har stått oanvänd i något år nu) & begav oss iväg på en cykelutfärd. Halvvägs konstaterade vi att mitt bakdäck var så gott som tomt (berodde säkert inte alls på lasten, dvs Aaron & mig) då det kändes som om jag rullade omkring på bara fälgen. Markus cyklade snällt hem efter pump & vi kunde sen tryggt trampa hem igen.

Vi tog en tur till sandgroparna som ligger ungefär 2 km från oss. Småningom har groparna fyllts med vatten & idag odlar man kräftor där. Sandgropen används också som badplats vilket inte är så populärt hos markägarna & de har gjort allt för att stoppa oönskade simmare där. Tidigare har man sluppit ner dit med bil men nu är samtliga vägar fastplogade med grus & sten. Tack & lov kommer man ner dit tills fots. Vi har inte simmat där en enda gång men njuter av att bara besöka stället för tycker det är så fint. Brukar dra mina springrundor förbi pölen.

Flera cykelturer ska det absolut bli. Frejas cykel ska ännu utrustas med en vimpel & en ny ringklocka, så att hon säkert syns bakom det höga gräset vid vägkanterna. Vi brukar låta henne cykla ensam ner till skogsbrynet & det känns tryggt både för oss & sommargästerna att de ser henne bra. Hon är dessutom iklädd neongulfärgad väst.

Imorgon bär det iväg på den årliga båtutfärden. Destinationen är i skrivandets stund oklar, allt hänger på väder & vind. Jag har önskat få se sälar igen men det man ju aldrig veta om lyckas. Håller i alla fall tummarna för det!