I skidspåret

Vädret har ju varit super för att skida. Det enda som saknats har varit solen & som på beställning, fick jag staka fram i underbart solsken idag. Gjorde upp ett drygt 1 km långt spår redan i slutet på januari men regnet & slasket gjorde förstås sitt. Men tillsammans med Freja gjorde vi Strandby-banan duglig igen.

Freja glider omkring på de finaste skidorna medan jag har ett par gamla, lånade Peltonen-skidor. Vägrar lägga flera hundralappar på ett par skidorna som jag använder några månader per år på åkern nedanför vårt hus. Här behövs inte nanogrip eller annat modernt för att komma fram.

Freja blev visst lite biten efter gårdagens runda så idag gjorde hon nästan hela länken helt ensam, då jag blev inne med strykhögen. Tyckte så synd om henne (syns på bilden som en rosa fläck långt borta) att jag snabbt bytte om & skidade fast henne. Hon berättade stolt att hon bara fallit en gång & att hon sluppit upp helt själv. Vem behöver skidbanan i Finby eller Tennby, då man har Strandby-banan.

Strandby-banan är öppen för alla. Den är en nybörjarbana som passar alla åldrar. Banan är belyst av solen dagtid, skidturer kvällstid kräver pannlampa. Sena & tidiga pass kan man få sällskap av skogens invånare. Strandby-banan har flera spår, vilket ger mera valmöjligheter som längd på rutten, sluttning samt solchans. Idag stakade jag upp ett spår som garanterar sol hela skidturen igenom.

Då barnen inte skidar älskar de att åka pulkka, stjärtlapp eller större glidande föremål nerför vår uppfart. Efter morgonen trafikrusning kan barnen tryggt åka ut på vägen. Det större glidande föremålet eller liukuripulkkan (som barnen kallar den) var en hit. Hittade den billigt på Tarjoustalo & tror att vi måste skaffa en till, för att undvika mera bråk.

Är så tacksam att vi bor här, med naturen så nära, med möjlighet till så mycket för jag tycker att det är ett tilltag att ta sig nånstans t.ex. för att skida men nu slänger jag skidorna på marken, fäster monorna & susar iväg.