Houtskär-mommo hade blivit märkbart sämre sen senast. Måendet har gått drastiskt neråt & jag tror inte det är mycket kvar. Tror du så, sa hon vädjande. Det hoppas jag, svarade jag med gråten i halsen. Andningen är emellanåt tung både av fysiska & psykiska orsaker & det är tungt även som anhörig att sitta bredvid & inte kunna göra så mycket annat än hålla handen, stryka varsamt över ryggen eller massera kalla fötter. Fast vi inte vill att hon ska gå, önskar vi ändå att hon slapp lida. Om det hade funnits en knapp, hade jag tryckt på den idag.
1 kommentar:
Fast jag inte känner mommo så fick jag tårar i ögonen. Hoppas hon får sova bort lugnt.
Skicka en kommentar