Då vinden pinar på & regnet öser ner, är det nog trevligare att mysa på insidan. För första gången på en vecka är alla tre katter inomhus samtidigt. Det är fortfarande svettiga tassar, morr & fräs som gäller men vi är betydligt närmare varandra än för en vecka sedan. Mjau!
Golvet är färdigt & gyprocskivorna inburna. Planerar redan hyllor & arbetsbänkar samt belysning. Imorgon ska det inhandlas skruvar anpassade för gips & sen fortsätter arbetet, bara elen är dragen. Hoppas min måndagspensionerade pappa hinner med det imorgon. Borde kanske meddela byggfirman att dörrarna kan läggas på plats?
Vi är mer än nöjda med biltaket. Tycker det är finare än vårt hus. Nu söker vi gamla köksskåp, så om någon planerar att förnya i köket kommer vi gärna & river. Allt beaktas, det spelar ingen roll hur de ser ut, ju mera retro desto bättre. Huvudsaken är att stommen är stadig. Dörrar piffar man lätt upp med lite målfärg.
Medan barnen & jag skötte elden så tog Markus sig an golvet. En stukad tumme höll på att stoppa arbetet men då smärtan övergick i en mera domnad känsla så kunde skivorna tas in, sågas i rätt storlek & skruvas på plats.
Nu återstår endast två skivor. I den ena skivan ska det sågas ett hål för en lucka vi ska göra i golvet & den andra skivan kan först läggas på plats efter det. Vem vet, kanske vi får någon gyprocskiva upp imorgon också. Om Markus hinner med det, så blir det bara i ena rummet eftersom ullen inte räcker till till det andra.
Började dagen med hastig frukost & Bollskoj (handboll för 4-5 åringar) kl 9. Sportaktivitet så pass tidigt på ledig dag är kanske inte det roligaste för mamma & pappa men vad gör man inte för de små grynen. Freja borde egentligen inte delta i Bollskoj utan i Minimix för förskolebarn men eftersom vi har annat program imorgon, så fick hon följa med idag istället.
Tidig väckning betyder så klart att du plötsligt har en massa timmar extra, så idag har vi grejat med en hel del. Flera timmar senare, då solen gått ner bakom träden, var vi tvungna att söka oss in för att äta & förbereda för kväll.
Min uppgift idag har varit att elda upp skräp som samlat sig efter biltaksbygget & Markus tände snällt en brasa åt mig medan vi var & bollade. Undrar kanske varför vi inte eldar upp träresterna i öppna spisen. Många trästumpar är antingen målade eller behandlade & lämpar sig då inte för det. De stumpar som vi kan använda, värmer vi såklart upp huset med.
Under dagen har jag alltså fyllt flera skottkärror & skuffat dem ner till slänten. Då brasan varit passligt stor har jag, i väntan på att den ska brinna ner lite, trimmat gräs runt halva tomten med ett vakande öga över brasan. Mellan varven har jag försett barnen med mellanmål, hämtat en såg åt Markus, grillat korv & hållit brandkåren på avstånd genom att släcka mindre gräsbränder. Otroligt hur snabbt marken omkring torkar upp då man eldar. Då bensinen tog slut i röjsågen passade jag på att räfsa upp lite på grässlänten.
Mina ben tackar nu för vågrätt läge. Soffan är så skön. Ansiktet är stramt både av solen & värmen från brasan. Har varit roligt att följa med barnen, som idag lekt så fint tillsammans & njutit minsta lika mycket som jag att få vara ute. Mera sådana här dagar, tack.
Till sist, några foton jag knäppte under dagen:
Mörkret faller fort på om kvällarna nu. På veckan har man inte en chans att hinna med promenader, cykelturer eller springpass innan solen gått ner. Men bara för att det är mörkt så behöver man inte häcka på insidan hela kvällen, lyset är ju nog uppfunnet för länge sedan.
Ikväll blev det promenad med Freja. Vi traskade den här gången ner mot havet för att ta oss skogsvägen mot Strandtorp (Kårkullas sommarvilla) i Nultoviken. Skogen var svart, himlen stjärnklar, månen halv & vi var inte ensamma. På vägen såg vi en massa grodor, ödlor & rådjur.
Freja funderade nog många gånger om jag visste vart vägen leder. Kan erkänna att vi plötsligt stod på en terass vid en sommarstuga en bit från stigen men det är ju inte lätt att orientera sig i mörkret. Ska göra samma runda i helgen dagstid så att vi inte igen irrar vid andras stugor.
Frågade Freja om hon hellre skulle vilja bo i centrum (nämnde någon förskolekompis) men hon svarade fort nej. Varför inte, undrade jag. För att där finns så mycket bilar, fick jag till svar. Här fick också så mycket djur & jag gillar djur, fortsatte hon sen.
Vad Freja menade med bilmängden var att hon här får cykla fritt. Med vårt lov cyklar barnen upp till byn & ner till pappa & hans sambo, som har sommarstuga ca 1 km från oss. Förväntade mig ett lite annorlunda svar faktiskt men är glad över att hon är lycklig här.
Belysningen nere vid Strandtorp var annars perfekt. Klick, klick!
Nu är alla taktegel på plats. Byggfirman har gjort sitt, förutom två dörrar som ska på plats bara bara vi fått golv & väggar färdiga på insidan. Lättare att bära in grejer då man slipper fundera på att skråma ytterdörren. Idag har pappa fixat golvskivor & skruvar ut till Strandby för att vi i helgen ska kunna lägga dem på plats. Efter det har vi ju betydligt enklare att röra oss på insidan. Sen följer vägg- & takarbeten bara pappa fått elen dragen.
Fysioterapeuten kunde inte svara på min fråga om det är bättre att jag går långsammare med lägre puls eller om det lönar sig för mig att traska ännu fortare & med högre puls. Gjorde en cykelrunda idag, enligt mig i rätt så lugn takt & trots det hade jag pulsen hög, flera ggr över 160. Från & med nu tänker jag börja träna gångteknik. Har ingen aning om hur jag ska göra men nätet har säkert nånting att erbjuda. Tänker mäta ut en sträcka på 2 km & öva att gå den så snabbt som möjligt. Genom att gå rätt hoppas jag på att få hastigheten upp utan att rubba på pulsnivån. Om någon läsare har tips om nätsidor angående gångteknik, så tar jag gärna emot.
Orkade inte plita ner någon text igår kväll, var trött efter en intensiv vecka & en lång bilfärd hem. Ni skulle ha sett Aarons min då jag hämtade barnen från min mamma utan förvarning. Han sken som Hangö-kexet, pajade mig i ansiktet & berättade precis allt vad som hänt under veckan. Du kom hem, sa han gång på gång.
Sista dagarna bestod mest av planering av våra uppgifter inför nästa rehabiliteringsperiod i december. Hade flera gruppsessioner var vi gick igenom både personliga mål & mål som vi lagt upp som grupp. Vid gruppdiskussionerna har vi haft en fysioterapeut & en psykolog som stöd. Hoppas att de kommer att vara de samma under hela rehabiliteringen. Läkaren jag träffade meddelade nämligen att hon avgår inom kort.
Den här perioden bestod alltså mest av diskussionstillfällen både ensam & i grupp. Nästa period kommer det alltså att finnas mera plats för motion & innan vi åkte på fredag fick vi lämna in önskemål om motionsformer vi vill pröva på.
Önskade oxå att få hålla till i radhusen följande gång. Psykologen ansåg, på basen av vad han sett hittills, att vi verkar vara en grupp med bra sammanhållning & jag håller med. Under veckan fick jag 9 nya väninnor med helt olika livsöden, den ena historien sorgligare än den andra men med gemensamma mål & hopp om en lite friskare kropp samt mera ork i arbetet.
Nervös & fundersam öppnade jag dörren till lägenheten i söndags men när jag återvänder i december kommer jag med glädje att traska in & säga hej. Om 9 veckor är det dags igen men innan dess så är det mycket som ska göras både hemma & på jobb.
Vet inte om jag ska skratta eller gråta. Enligt gångtesten har jag sämre kondition än medeltalet av kvinnor i min ålder. Okej, jag låg just på gränsen till medeltalet men ändå. Nu sitter jag med ett papper i hand var det står att jag ska träna ännu mera. Tydligen räcker inte innebandyträningen, stavgåendet, löpandet, traskandet, fotbollen & mycket annat fysiskt jag gör utan jag borde ytterligare, för att höja min kondition, träna dagligen minst 30 minuter. Det tycker jag låter som sjukligt tränande redan. Något fel i testet kanske?
Testet kan vara missvisande om man har övervikt, om man gick för långsamt (var en av de snabbaste i gruppen men tydligen räckte inte det) & om man har högre pulsnivåer vid träning. Nå, det skiter ju sig på alla plan så litar inte alls på det här. Borde alltså traska fortare men med lägre puls. Kommer ju att ha ännu sämre resultat nästa gång.
Belastningsergometri gjordes i samband med rytmstörningarna för drygt 2 år sedan med fina resultat & mycket god kondition. Kan inte tro att min viktminskning & effektivare träning idag kan ha gjort min kondition sämre.
Nu menar min handledare att jag måste införa annan sorts träning, att jag tränar för hårt. Jag borde träna med en puls på 128-141 för att bygga upp uthållighet. Skrattade & sa min puls stiger till 120 när jag sniglar fram med barnen upp till postlådan. Har ju tränat uthållighet i flera år nu genom min löpträning & sprungit, kanske mera lunkat fram, med en medelhastighet på 10 km/h & en pulsnivå på 155-160. Är det för hårt? Vad säger de som löper mycket? I mina ögon är det snigelfart. Kan man springa saktare än det där?
Är förbryllad & väldigt osäker på hur jag ska fortsätta. Vill tro att testet visar helt åt skogen men tillika undrar man ju om det faktiskt är sant, att man har dålig kondition.
Kändes inte trevligt med tester idag, då man igår gav rätt så mycket på konditionscirkeln. Kroppen var passligt styv i morse för mera motion. Morgongymnastiken var en bra start på dagen & fick de sega musklerna uppmjukade & redo för test.
Muskeltesten bestod av 5 delar: statisk balanstest, statisk test av ryggens hållbarhet, magmuskeltest, dynamisk test av övre extremiteterna samt hukupprepning. Resultaten ser ni nedan. Har i vänstra kanten märkat maxmängder & längst ner ser ni min fettprocent. Inga hemligheter här inte.
Efter muskeltesterna gick vi ut för att göra gångtest på 2 km. Flera i gruppen hade gjort testen förrut, troligtvis via bantningsgrupper & arbetsplatser. Lite synd att inte jag har några resultat att jämföra med.
Bägge tester gick riktigt bra. Gångtesten får vi resultaten på senast på fredag. Tiden, som var avgörande, har jag ingen aning om. Borde ju själv ha tagit tiden. Pulsen fick jag upp till 160 & höll den konstant där hela vägen. Muskeltesterna ser ni ju resultat på nedan. Ryggtestet fixar jag nästa gång. Att jag klarade så där många magmuskler är jag förvånad & glad över. Armarna måste jag träna men valde att avbryta när nacken började värka. Hukövningarna var skojiga, nästa gång har jag som mål att spräcka 20.
Nu blir det lunch.
Har program idag ända till 17.45 varefter det blir middag & arrangerad sightseeing runt Kankaanpää, som avslutas med ökända munkar på Niinisalo brigads soldathem "Sotku".
Sov som en stock hela natten. Min rumskamrat, som igår meddelade att hon snarkar, hörde jag inte ett knyst av. Vaknade inte heller av att tanterna i grannrummet fixade sig i morse. Det är tydligen viktigt att sminka sig & platta lockarna inför en dag med bl.a. vattengymnastik.
Hastigt rev jag kläderna på mig kl 7 & traskade med trötta steg mot frukostbordet. Frukost är det jag kämpar mest med. Har svårt att få ner nånting 10 minuter efter att jag vaknat men vet att jag måste äta nånting för att orka med mitt program.
Dagsprogrammet började med morgonjumppa i stora salen med flera andra grupper. Trots att jag inte direkt är förtjust i hopp, skutt & armviftande så kändes det som enda rätta för min morgontrötta hjärna & kropp. Efter morgonjumppan lyssnade vi på en bra föreläsning om stress varefter följde mera motion, den här gången i baddräkt.
Våt i håret & hungrig undersöktes jag av fysioterapeut i ca 40 minuter. Hon gick igenom hela min kropp, på jakt efter konstigheter & hittade förstås små skavanker men överlag är jag ju i skick. Mitt jobb skiljer ju sig en hel del från de andra skötarnas jobb iom att jag tillbringar största delen av arbetsdagen sittande vid dator.
----------
Blev en liten paus i skrivandet när jag plötsligt märkte att klockan var dags för kvällens extra vattengymnastikpass. I bassängen ordnas även aktivitet för utomstående, så flera från gruppen passade på att sträcka på sig lite efter dagens hårda pass.
Efter eftermiddagens föreläsning, som också tangerade stress, hann jag plocka en geocach vid kyrkan. I Kankaanpää finns en massa geocachar & ska försöka hinna med flera under våra vistelser här. Hann passligt tillbaka till eftermiddagens cirkelträning som gick av stapeln ute på bakgården. Roligt men tufft. Undrar om de testar vad vi går för, för både vattenjumppan & cirkeln var tuffa. För dem som inte gjort ett skvatt i motionsväg innan det här, så gnällde nog en hel del & ursäkterna avlöste varandra. Trodde man inte kunde delta i ASLAK ifall man har för mycket krämpor men det var onda knän, dåliga leder, sjuka ryggar, etc. Pah, säger jag.
Dagens höjdpunkt var helt klart luftskytte (mera om det i ett tidigare inlägg) samt lånandet av en Tempur-kudde som är formad som en grismunk. Dynan ska vara bra för dem som snarkar på mage, så får se hur natten går.
Har testat på nånting idag som jag aldrig gjort förrut, nämligen luftskytte (direkt översättning från ilma-ammunta). Dragaren var en medelålders karl som absolut var på rätt plats, duktig med yr tvåbarnsmamma som gravt handikappad.
Fick en massa tior & nior (se bild nedan). Nybörjartur? Kanske, men på basen av mina skytteförmågor skulle jag få jaga älg & vara en hejare på skidskytte. Bägge kräver dock lite mera än bara bra sikte & då man varken kommer fram på skidor eller kan döda små oskyldiga djur, så måste jag fundera om lite.
På torsdag blir det att testa på lite nytt igen, då håller samma herreman bågskytte för dem som vill.
