Hemma

Orkade inte plita ner någon text igår kväll, var trött efter en intensiv vecka & en lång bilfärd hem. Ni skulle ha sett Aarons min då jag hämtade barnen från min mamma utan förvarning. Han sken som Hangö-kexet, pajade mig i ansiktet & berättade precis allt vad som hänt under veckan. Du kom hem, sa han gång på gång.

Sista dagarna bestod mest av planering av våra uppgifter inför nästa rehabiliteringsperiod i december. Hade flera gruppsessioner var vi gick igenom både personliga mål & mål som vi lagt upp som grupp. Vid gruppdiskussionerna har vi haft en fysioterapeut & en psykolog som stöd. Hoppas att de kommer att vara de samma under hela rehabiliteringen. Läkaren jag träffade meddelade nämligen att hon avgår inom kort.

Den här perioden bestod alltså mest av diskussionstillfällen både ensam & i grupp. Nästa period kommer det alltså att finnas mera plats för motion & innan vi åkte på fredag fick vi lämna in önskemål om motionsformer vi vill pröva på.

Önskade oxå att få hålla till i radhusen följande gång. Psykologen ansåg, på basen av vad han sett hittills, att vi verkar vara en grupp med bra sammanhållning & jag håller med. Under veckan fick jag 9 nya väninnor med helt olika livsöden, den ena historien sorgligare än den andra men med gemensamma mål & hopp om en lite friskare kropp samt mera ork i arbetet.

Nervös & fundersam öppnade jag dörren till lägenheten i söndags men när jag återvänder i december kommer jag med glädje att traska in & säga hej. Om 9 veckor är det dags igen men innan dess så är det mycket som ska göras både hemma & på jobb.