Pang, sa det när orden slog mot trumhinnorna.
Ord som fick mig att tänka om. Ord som fick mig ur balans.
Ord som ledde till tårar.
Ord som ledde till tårar.
Visste att den här dagen skulle komma.
Blev varnad av psykologen men trodde inte det var så allvarligt.
Tills nu.
Valde att söka hjälp & redan det har fått mig att må lite bättre.
Känns bra när någon lyssnar, förstår & erbjuder stöd, alternativ, möjligheter.
Det är mycket som tynger, gammalt som nytt.
Tyvärr finns det inga enkla svar eller lösningar.
Men flera möjligheter. Valen är mina. Endast mina.
Bli inte arg om jag inte hälsar.
Ta det inte personligt om jag inte stannar upp för att prata.
Du ser mig men jag är ändå kanske inte där.
Inte bara för mig själv. Utan också för barnen.
För barnen är värda en bättre mamma.
En mamma med mera ork. En glad mamma.
Nu finns det bara en riktning. Uppåt.
Upp från det här djupa träsket.
Backen är brant men jag har bra skor & rätt utrustning.
Loppet är inte kört än.
2 kommentarer:
Jag tycker du är stark och modig Johanna och vilken talande beskrivning, nu går det nog sakta uppåt men ge dig den tid du behöver! Kramar från Gudrun
Sun sanat koskettaa, koska itse sinnittelen töissä, vaikka pelkään etten jaksa jouluun asti. Kun on yksin lasten kanssa, ei ole varaa sairastaa, ennen kuin on ihan pakko. Terapian aloitin, mutta ei se ole muuta kuin pahentanut oloa.
Förlåt mej då jag skrev på finska, orkade inte tänka på svenska just nu. Men du får all min sympati, fast vi inte känner varann.
Skicka en kommentar