Sakta försvann snötäcket ju närmare vi kom Pargas igår. Bilfärden hem kändes lång trots tre stopp på vägen & undrar hur syrran orkat köra den här sträckan flera ggr under studietiden, ofta ensam. Tacka vet jag tåg trots att det säkert oxå känns tråkigt efter en tid.
Dagen har blåst förbi med fart idag. Fixade de sista klapparna, passade på att köpa en del av julmaten & fortsatte med julstädandet tills klockan slog kalasdax. Hastigt var alla uppklädda & redo att fira nyblivna 40-åriga nödcentralsoperatören. Sent blev det idag oxå.
Är glad över att vi fick chansen att närvara igår. En tågresa piffar alltid upp en annars trist vardag. Tror oxå det var viktigt för syrran att någon närvarade, hade kanske annars varit tråkigt att rikta sitt tack gentemot de anhöriga ifall ingen var på plats. Vet att flera från hennes kurs inte hade någon där. Enligt Freja var tillställningen tråkig & alltför långdragen men jag tyckte alla tal var väldigt bra, musiken pampig & programmet av passlig längd. Tårtan som vi fick till kaffet/saften fick däremot tummen ner.
I nästa år väntar redan en plats på nödcentralen i Åbo, från syrrans kurs har tre stycken fått jobb. Så nästa gång jag ringer 112 är sannolikheten lite större att få service på svenska.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar