Har aldrig vunnit nånting tidigare i tävlingarna som ordnas i samband med varje Buzzador-kampanj men brukar alltid bidra med nånting. Den här gången skulle barnen teckna ett julkort med hjälp av Stabilo-pennorna & eftersom Freja inte är speciellt svår övertalad då det gäller teckning, fick jag fort vårt bidrag i min hand - en söt julängel.
Det kom som sagt några paket med pennor som var urgröpta för att passa en vänsterhänt. Färgpennorna åkte till en liten kille & efter några dagar fick jag bildbevis på att de var i bruk. Det är så lätt att hålla i dem, hälsade han. Roligt att se att de kom i användning.
Inom en månad lyckades jag få två Buzzador-projekt. Ett av dem handlade om att testa Stabilos ergonomiska pennor. Freja blev överlycklig då paketet kom & övertalade snabbt lillbrorsan till en teckningsstund.
Det speciella med Easy Ergonomics pennorna är att de är formgivna för att passa höger- & vänsterhänta personer. Paketen är märkta antingen med en gul hand + bokstaven L (=left) eller med röd hand + bokstaven R (=right). Pennorna är utvecklade i samarbete med forskare, lärare & barn i olika åldrar. Produkterna hittar man bl.a på Suomalainen kirjakauppa, Akateeminen kirjakauppa samt andra välutrustade bokhandlar i prisklassen 3.95 € - 9.95 €.
Den rosa Ergo-stiftpennan var populär. Med i paketet fanns limlappar, med vilka man kunde namnmärka pennan samt stiftvässare. Namnlappen är viktig om pennan åker med till skolan, så att den hålls i rätt penal.
Färgpennorna & blyertspennorna var utformade enligt samma modell med ett märkligt bollmönster runt hela pennan. Det urgröpta mönstret gör att man får bra grepp om pennan & skrivandet/tecknandet löper bra.
Eftersom bägge barn är högerhänta efterlyste jag vänsterhänta barn på Facebook. Intresset för pennorna var stort men valde att ge paketen åt tre barn i 5-7 års åldern. Hoppas pennorna glädjer de barnen lika mycket som våra.
Buzzador ordnar alltid någon form av tävling i samband med kampanjerna. Den här gången ska barnen få delta i en Instagram-tävling under temat Mitt finaste julkort. Har aldrig vunnit nånting men tycker möjligheten att få testa någon ny produkt redan är en vinst.
Fick dåliga besked när min bil inte gick igenom besiktningen för en dryg månad sedan. Fick ännu sämre besked idag när jag fick veta att reparationen kommer att kosta nästan det tredubbla av bilens värde. Tråkigt på alla vis då extra pengar inte finns, då jag verkligen gillar min loppa, då jag precis lagt ut några hundralappar för att fixa bromsarna & planerat ha bilen åtminstone ett år till.
Det känns fel att överge ferrarin men den måste tyvärr gå i byte mot en bil i bättre skick. Sörjer den, för bilen har tjänat mig väl under de här åren & har aldrig lämnat mig på vägen. Nu gäller det att hitta en bensinsnål eller dieselsörplande bil till hyffsat pris med passliga kilometer på mätaren & det är verkligen ingen lätt match. Har dessutom svårt att välja, för trots om bilen är bra på alla sätt så saknar den ibland ändå nånting som gör att jag inte vill ha den. Det kan vara nånting med utseendet, i panelen eller bara en känsla att vi inte hör ihop.
Nästan en månad sedan jag producerade ett inlägg senast. Dagarna har rusat förbi & nu återstår 40 dagar till julafton. Var tvungen att fatta plattan & berätta att jag imorgon ska koppla fast en liten manick på bröstet som ska analysera min hjärtrytm. Rapporten jag senare får kommer att berätta om jag mår bra eller dåligt.
Under fyra dagar ska den lilla apparaten registrera stress (både positiv & negativ), återhämtning, vardagsaktivitet, motion & sömn. Tillsammans med dagboken jag gör under samma tid ska man ur pulsregistreringen bl.a. kunna se om jag sover gott eller ifall motionen är tillräcklig & effektiv.
Intressant eller hur?
Känner för dem som inte har ett uppbyggt nätverk med anhöriga på egna orten. Ibland behöver man lite avlastning, en kväll hemma bara för sig själv, lite tid på tumis då man kan sitta & njuta av värmen från brasan, av vyerna & diskutera ostört. De här timmarna kom precis då vi behövde dem. Nu är batterierna laddade igen.
Tack mommo för att du tar hand om Freja hela höstlovet!
Puss på syrran som kramar Aaron godnatt ikväll!
Står i en korsning, inför val & beslut som jag helst inte vill fatta. Beslutet kommer att påverka många men nu handlar det bara om överlevnad, om att fixa vardagen, en dag i taget. Lika hastigt kan allt vända men valen jag eventuellt gör, är för vår familjs bästa.
Nu när mörknet faller på allt tidigare önskar jag som bilist att fotgängare & cyklister förstår att klä sig rätt. Med rätt klädsel menar jag inte de mörkaste plaggen man hittar i sin garderob utan kläder som gör att man syns vid vägkanten. Gärna får plaggen ha ordentliga & fungerande reflexer, tuulipukun man hade för 20 år sedan kanske har tjänat sitt. Om man har svårt att göra sig av med den gamla dräkten, förse er gärna med reflexer. Man kan aldrig ha för många reflexer. Rekommenderar varmt reflexvästen.
Kör dagligen flera gånger bl.a. längs med Sydmovägen & efter en obehaglig händelse tidigare i höstas samt idag så skulle det vara på sin plats att föräldrarna tar ett snack med de barn som går, cyklar & rullar med moped längs med en trafikerad, mörk väg. Det är vi vuxna som bär ansvar för hur de unga beter sig i trafiken.
Har gjort en lista över några saker, för att underlätta diskussionen:
Använd hjälm! Den räddar liv!
Fungerande lampor behövs för att själv se var man kör & för att andra bilister ska se dig,
är något i olag - fixa det! Gäller alla lampor.
Reflex, reflex, reflex & åter reflex!
Cykeln har två hjul av en orsak. Cyklandet utan händer eller på ett hjul kan barnen stolt visa upp åt mamma & pappa på egen gård, inte åt bilen som försöker komma förbi med mötande trafik.
Mopeden behöver inte gå 80 km/h, den är heller inte gjord för att klara så höga hastigheter, än mindre den unga chauffören som håller i styret. Vill ungdomen köra hårt, finns det bättre tvåhjulingar & banor för sådant.
Regn gör sikten ännu sämre.
Säkert finns det mycket mera att ta upp men tror det här blir ett rätt så bra samtal. Vet att jag kanske låter som en gnällspik men den dagen man får samtalet från polisen att ditt barn varit med i en olycka, kanske man önskar att man handlat på annat sätt. Skulle aldrig förlåta mig själv om jag på något vis kunde ha förhindrat den.
Nämnde två fall ovan, två ungdomar som fått hjärtat i halsgropen på mig. Ikväll cyklade en pojke på en mörk cykel i mörka kläder. Han hade ingen hjälm, inga reflexer & såg honom inte förrän vi låg sida vid sida. För några veckor sedan när jag kom hem från träningen upptäckte jag plötsligt en moped med förare i backspegeln. Mopeden hade ingen fungerande belysning & jag antar att han hängde fast i min bil för att över huvudtaget se nånting, för att hitta hem. Vad som skulle ha hänt med ynglingen om jag hade varit tvungen att tvärnita, vill jag inte tänka på.
Vill man som vuxen inte använda hjälm eller reflexväst,
skydda åtminstone era barn ♡
När man bor som vi bor, en bit bort från civilisation, så är bilen väldigt viktigt. Är tacksam över varje dag bilen startar & hoppas att den ska tjäna mig några år till, för en ny bil passar inte vår plånbok just nu.
En gammal bil med 200.000 km på mätaren är tyvärr inte att lita på & för några veckor sedan visade den sin sämsta sida, då inte bara bromsarna började föra ljud utan även motorlampan behagade lysa upp. Bad till högre makter om att felet låg i en söndrig tändspole, även om jag visste från tidigare att den där spolen är rätt så värdefull. Efter besök hos bildoktorn visade det sig att jag ställt rätt diagnos. Bromsklossarna behövde förnyas, även bromsoket då det gamla föll i bitar i händerna på bildoktorn. Alla delar är nu utbytta & bilen är redo för besiktning.
Vid reparationen uppmärksammade mekanikern även att däcken måste förnyas innan besök på besiktningskontoret. Varnades om att köra iom att ena bakdäcket nästan var slätt. Har vid några tillfällen faktiskt valt att använda Markus bil, speciellt då barnen åkt med. Redan luspank efter reparationerna valde jag att efterlysa däck via sociala medier & fick fort napp. Idag fick bilen andra tassar under & är någorlunda säker att rulla omkring med, så säker som en blå skrothög kan vara.
Samlar nu mod för att få den besiktad. Godkänns den inte, vet jag inte vad jag tar mig till.
Blev urusel start på oktober.
Nu vänder vi bladet & blickar framåt istället.
Blev lite ivrig på lördag & vevade ihop några bullar kanelbulledagen till ära. Har aldrig bakat kanelbullar tidigare, brukar hålla mig till bröd för att undvika misslyckanden, men de här blev faktiskt enligt mig själv rätt så bra. Barnen vågade inte annat än att höja bullarna till skyarna då jag hotade med att aldrig mera baka ifall de skulle klaga på dem.
I övrigt har jag inte gjort mycket annat än vilat i helgen, samlat krafter.
Sjukan kom rätt så passligt med tanke på kommande evenemang. Nästa helg blir det fest vid Brandkårshuset då Pargas FBK & Lielax FBK tillsammans firar 200 år. Den här gången har vi barnvakt & ska för första gången på länge tillsammans få gå ut & ha roligt. Helgen därpå blir det innebandyturnering på hemmaplan med efterspel kanske i form av pizza & krogbesök. Sista helgen i oktober tänker jag kryssa med SuPer-gänget till Stockolm för shopping, Flashdance-musikal & höstmöte. Efter det fortsätter året med innebandyturnering typ varannan helg fram till jul?
Så snälla sjukor, håll er på avstånd.
Vi mår bättre. Barnen är friskförklarade, även svinkopporna har torkat bort. Har ställt diagnosen själv. Troligtvis är det frågan om någon form av enterovirus (lär finnas en hel del av dem) eftersom både Aaron & Markus fick utslag på kroppen, Markus de typiska höstblåsorna på händerna & Aaron prickig all over the place. Freja drabbades nog av en light variant medan jag plågas av magbesvär, som gör att jag helst ännu idag ligger ner. Frukosten tänkte komma i retur när tarmarna vred sig knutar. Men den höga febern & arma värken har tack & lov försvunnit.
Ute är det ljuvligt höstväder. Skickade precis ut barnen & tror jag ska försöka mig på en kort promenad senare ikväll. Vi fick ställa in mycket i veckan: Freja grät över att hon missade lekträffen & kalaset hos kompisen, inhiberade mammaträffen på torsdag, min skoldag med Freja på fredag & festen ikväll. Allt för att ingen annan ska bli smittad & för att det helt enkelt inte finns krafter.
Jobbigt dygn bakom. Markus & jag har tillbringat nästan 24 timmar i vågrätt läge. Febern har cirklat runt 39 grader & värken har hållit i trots intag av ibuprofen & paracetamol. Markus kände sig frisk i morse men konstaterade att kroppen tydligen vänjer sig vid febern då han mätte temperatur på 39.3.
Har avundsjuk följt med Freja som trots allt grejat på helt oberörd. Visst blev hon lite trött mot kvällen & begärde själv i säng men om man jämför med de vuxna i hushållet, så är hon i prima skick. Aaron konstaterade i matbordet, när någon hittade krafter att tillreda käk, att han är den enda som lever här.
Fyra timmar efter föregående inlägg kände jag muskel- & ledbesvären knacka på. Här ligger vi nu alla tre med liknande symptom & temperatur av olika grad. Diagnoser som encefalit, hjärnhinneinflammation & influensa snurrar i min skalle men eftersom Aaron tillfrisknat vet vi att det med stor sannolikhet handlar om virussmitta. Det tröstar oss inte i nuläge för sjuka känner vi oss för det, väldigt sjuka. Å andra sidan är det ju väldigt fint att viruset angriper oss alla tre samtidigt, på det här viset kan vi idka sjukstuga tillsammans i några dagar med TV, film, spel & godsaker.
Svårt att skriva, skakar som ett asplöv. Att styra fingret till rätt bokstav är jobbigt, för att inte tala om hur tung plattan känns just nu. Håll er borta från Strandby, vi isolerar nu oss veckan ut.
Smittsam sjuka ådrog sig i alla fall Aaron i förra veckan men han mår, om man bortser från fläckarna i ansiktet, bara bra. Fick återgå till dagis idag & lär ha orkat fint. Pappa & storasyster däremot ligger nu däckade med hög feber, huvudvärk & allmän värk i hela kroppen. Det är väl en tidsfråga innan sjukan drabbar mig.
Febern har släppt men svinkopporna tog fart. Märkte redan i mitten på veckan skumt utslag i höger mungipa på Aaron, ett utslag som på fredag redan var tre fläckar & som ytterligare spred sig under helgen. Trots tvätt flera ggr per dag, följt av smörj med Fucidin, bredde svinkopporna ut sig under näsan, på kinden & i pannan. Efter att i morse hittat en fläck på armen blev det läkarbesök & antibiotikakur. Nu, med medicin både munvägen & lokalt, ska det väl ändå ge med sig.
Sakta men säkert, en helg i taget, har vi fixat på förrådsdelen i biltaket. Svårt att måla, spackla eller dra el då man har ont om slantar men med hjälp av anhöriga börjar vi vara på slutrakan. Passligt fick vi upp lysrörsarmaturen då extrabelysningen bestämde sig för att brinna.
Alla ytor i det ena rummet är nu målat. Väggarna fick bli målarvita medan golvet & listerna går i grått. Taket i andra rummet är nu på plats. Tror Markus har spacklat alla skarvar, så det blir säkert att pensla lite ikväll. Först ska dock golvet på andra sidan få en omgång färg till, innan golvlisterna sätts plats.
Någon granskning för ibruktagning blir det inte före isoleringen i taket är på plats. Pappa hinner heller inte dra de sista elledningarna innan hans semesterresa, så vi hoppas att oktober ännu fortsätter som hittills. I november blir det med säkerhet färdigt & då får vi äntligen ett ordentligt förvaringsutrymme istället för nuvarande. Ska bli roligt att städa upp Aarons klädskåp & gästrummet.
Pang, boom, så kom hösten, september & dagen då vår minsting fyllde 5 år. Firade herremannen igår & det var en rätt slagen pojke som vi lade i sängen igår. Kvicksilvret nuddade 40-strecket, Aaron hade så ont i kroppen att benen inte bar & beröring var smärtsam. Men han var så nöjd över alla presenter, gäster & bakverk.
I veckan besökte vi också rådgivningen för mått & genomgång av KEHU. Aaron ser & hör normalt. Talterapeuten har gett utlåtande om bra talförmåga, bokstaven R ska vi öva på & återkomma när han fyller 6 år ifall R:et inte rullar då. Han mätte 112.3 cm & vägde 21.6 kg.
Aaron har i ett par veckor varit ovanligt irriterad på dagis, rentav brukat våld mot några barn men eftersom vi vid utvecklingssamtalet några dagar innan diskuterat igenom förändringen hos Aaron, så gick vi inte djupare in på det. Febern som steg igår kan ju också vara en förklaring till hans beteende, får se hur det fortsätter bara han tillfrisknat. Aaron förändrades från en rosig, glad pojke till en argsint, gnällig grabb som slog eller bet alla som kom i närheten av honom. En bidragande faktor tror vi också ligger i alla nya barn & rutiner i gruppen & fram till att läget stabiliserat sig så ser de till att Aaron har extra lugn & ro.
Efter så gott som torr sommar med ett fåtal våta nätter, började Aaron kissa ner sig mera igen. Ungefär vid samma tidpunkt som situationen på dagis blev orolig, kissade han ner sig så gott som varje natt. Nattvätningen har följt liknande mönster förrut dvs mera olyckor vid sjukdom, så jag hoppas de också minskar nu.
Räknar timmar. Vi närmar oss slutet. Ville inte rehabilitera mig med personer från samma arbetsgrupp, än mindre på finska men så här blev det & jag är så nöjd! Snart lämnar jag Kankaanpää med massor i bagaget - goda vänner, sundare livsvanor, en friskare kropp & mera ork.
Resultaten i gångtesten visade sämre än senast men tillsammans med vår handledare kom vi fram till att pappren brinner bra & att jag ska glömma den. Helt fel test för mig. I muskeltesterna kammade jag hem femmor i samtliga delar. Är mest nöjd över magdelen där jag gjorde nästan dubbelt flera upprepningar än för ett år sedan.
Vi har haft massor med fysisk aktivitet de senaste dagarna. Bara idag har vi hunnit lyfta skrot, slängt frisbeen & dansat zumba. Igår körde vi gamla hederliga stepbrädet & testade nykomlingen Foamroller, som nästan fick en att gråta. Imorgon hinner vi ännu med en timme vattengymnastik innan slutplädering & farväl.
Det är i alla fall bestämt att vi ses i april 2015. Platsen är fortfarande öppen.
Trots lite benvärk efter gårdagens gångtest var jag extra laddad i morse inför dagens muskeltester. Efter morgonjumppan trampade jag en stund på motionscykeln för att hålla mig varm.
Gav allt & presterade bättre i samtliga tester. Nu väntar jag ivrigt på att få se slutresultaten där gångtesten & muskeltesterna tillsammans med mina mått visar i hur bra form jag är. Fortfarande väger jag för mycket men jag hoppas att de fina prestationerna väger mera. Är egentligen redan väldigt glad över allt jag åstadkommit. Det kändes härligt att göra vissa tester idag, då jag kände att det som var jävligt tungt ifjol, gick hur bra som helst idag. Utan plågor.
Kändes däremot trist att lämna simmandet emellan, speciellt då jag älskar att plaska men vad kan man göra åt att livmodern bestämmer sig för att öppna kranen just idag. Valde att ta en promenad istället, kände att musklerna behövde mjukas upp lite efter tuff match.
Uppföljningsbesöket hos fysioterapeuten var också en positiv upplevelse då det visade sig att även nacken är på bättringsvägen med större & framförallt smärtfri rörelseförmåga. Jumppapassen på Sports Gym i sommar har inte varit förgäves. Det är viktigt för mig att hitta en kontrast till mitt stillasittande jobb. I mina papper såg fysioterapeuten en anteckning om dålig hållning i både rygg & nacke som nu är borttränad.
Den här gången har de prickat in lite mera motion än tidigare. Sist på dagens schema var ännu konditionscirkel, som vi utförde utomhus. Ingen annan än jag från vår grupp deltog, de andra drog iväg på boxningstimme. För att alla ska kunna delta ordnas alltid en lättare & en tyngre motionsform, valde idag den tyngre.
Hälften av gänget snarkar redan, tror testerna & mängden motion överlag tog kål på en del. Lång dag framför imorgon med program till kl 18, ska prata med både läkare & psykolog. Efter det blir det munk på Sotku eller en kall på lokala baren.
Blev kramkalas i morse oxå då resten av gruppen anlände Kankaanpää. Fort förbyttes dock våra leenden till allvarliga miner då vi blev informerade om att gångtesten börjar om en dryg timme. Hoppade i trikåerna, spände fast pulsbältet & lade i earplugsen för att komma i rätt stämning.
Hatar tävlingsmänniskan inom mig. Är så taggad & laddad inför matcher, tävlingar etc. Hade hoppats på lite lägre pulsnivåer men det är inte enkelt då man ser att hjärtat slår 135 slag/minut på startlinjen. Förbättrade tiden med nästan en minut men mumlade hjärtslagen på 179 åt fysioterapeuten som drog gångtestet.
Mera vet jag inte i det här skedet. Imorgon följer muskeltesterna. Har som mål att kamma hem femmor & förbättra resultaten i samtliga test. Fick treor i mag-& bentesterna men kommer ihåg att jag tog det ganska lugnt. Stör mig att jag inte kommer ihåg hur vissa tester genomfördes, alltså om de gjordes på tid eller om man fick göra så många man orkade men det lär klarna imorgon.
Under den enda föreläsningen vi hade idag fick jag meddelande hemifrån om att Freja fallit från klätterställningen på skolgården. Inte gips igen, tänkte jag men fick fort bekräftat att hon fixat sig en rejäl bula i bakhuvudet & skråmor i ansiktet, passligt till fredagens skolfotografering. Nå, hon är fin i håret i alla fall efter frissabesök i fredags.
Avslutade dagen med en 10 km lång cykeltur runt Kankaanpää med centrets egna cyklar. Investering i nya tvåhjulingar skulle absolut vara på sin plats men cykel nr 19, en röd Helkama, tjänade mig bra.
Konfirmationen i Alberga kyrka var fin. I vacker byggnad & med vacker musik kan det inte bli annat än lyckat. Efter gudstjänsten samlades vi hemma hos konfirmanden & fick fylla magen med läckerheter. Klockan tickade på, vinkade av Freja som åkte hemåt med brorsan & efter att ha svalt sista biten från den blåa prinsesstårtan, tackade jag för mig.
I bilen knapprade jag in min destination på telefon & höll på att svimma när den meddelade en ankomstid på 22.30! Nu blev det bråttom att komma iväg då jag kom ihåg att reception på centret stänger kl 22. Försökte lugna mig själv på vägen att programmet räknar tiden i överkant, att man visst ska fixa 250 km på tre timmar. Sträckan Esbo - Huittinen gick trögt, hade redan gett upp hoppet att hinna i tid men sakta minskade minuterna. Bekräftade ännu med centret att de säkert är på plats till tio & det lovade de.
21.53 når jag Kankaanpää, får nyckeln till parhuset & möter fyra glada damer i lägenheten.
Må rehabiliteringen börja.
På sociala medier publiceras bild på bild av brasor, kräftskivor & andra festligheter ikväll. I Åboland firas Forneldarnas natt & brasan i gästhamnen tändes för en halv timme sedan. Sommaren är förbi, hösten bakom knuten.
Valde att fira sommaravslutning hemma i år. Imorgon ska jag nämligen upp till Kankaanpää för min fjärde & sista period av ASLAK. Även om vikten inte gått ner känner jag att min fysiska kondition är vassare än för ett år sedan. Kommer att kunna förbättra samtliga fysiska tester & fast jag kanske inte enl deras tabeller är i bra skick så står jag precis där jag vill idag med mera styrka, mindre fysiska besvär & en betydligt bättre mental hälsa än för ett drygt år sedan. Tänker ge järnet & bevisa främst för mig själv att det gick vägen.
Blir att ta en liten omväg via Esbo imorgon. Min kusin ska konfirmeras & känner, trots light stress, att jag måste närvara. Efter mycket om & men gällande logistik, så blir det bilbyte. Slipper ta min skothög till Fiat & får istället rulla med morsans betydligt nyare fyrhjuling av samma märke.
Ska bli roligt att igen en gång träffa gruppen, speciellt nu när alla kan vara med. Känns jobbigt att det ev är sista gången men jag hoppas vi under veckan prickar in ett datum för en träff, om kanske ett år eller så. Under tredje perioden kom vi väldigt nära varandra & jag vet att nästa vecka kommer att vara fin. Det blir många tester, läkar- & psykologbesök men säkert också mycket arbete i grupp.
När jag kommer hem på fredag har jag ett dygn på mig att fundera på Frejas packning. På lördag skjutsar vi henne till syrran, varifrån de tidigt på söndag startar mot flygfältet & planet till Kreta. Får se vad de här två veckorna kommer att göra för vår lite instabila fröken men efter det ska vi nog göra mycket på tumis.
Divanen har annars fått flytta in i vardagsrummet. Den är precis lika populär på insidan. Eftersom katterna är ute på språng & barnen sover, så tänker jag inta en precis lika skön ställning som Swea här om dagen.
Har inte blivit ombedd att skriva om följande produkter, har inte heller fått dem gratis eller köpa dem med rabatt. Vill bara dela med mig av mina erfarenheter när jag under en månads tid prövat på produkterna i detta inlägg.
För tre veckor sedan deltog jag i ett Enjo-städparty hos en bekant. Precis som alla andra på partyt, så var jag väldigt skeptisk men också nyfiken på vad det är som så speciellt med Enjos städprodukter. Det enda negativa jag hört om dem är att priset kanske är lite i överkant & där håller jag med. Partyn, kläd som städ, är ju alltid roligt att gå på & tänkte, synd att vi inte är hemma oss då Enjo-representanten började städa hos värdinnan. Slog till & köpte ett sommarset med disk- & torkduk samt olivtvål. Setet var kanske mera ämnat för sommarstugan eller båten men priset var lockande lågt. Lade med två microfiberdukar, dukar som skulle ersätta min nuvarande disktrasa. Ni vet, den där man torkar av bl.a. diskbänken med.
Tro det eller ej men det går att rengöra smutsiga kärl med bara vatten & Enjo-fiberduk. Ibland behövs lite olivtvål men det blir rent också utan den. Extremt smutsiga stekpannor har jag ännu låtit bli, främst för att skona duken. Dukarna är fortfarande som nya, har visst varit en omgång i tvättmaskin. Viktigt är ju att rengöra trasorna med olivtvålen efter användning.
Kan berätta att jag två veckor senare beställde ytterligare en tork-/polerduk & ett kalkborttagningsmedel. Redan på partyt tyckte jag att de gjorde ett super bra jobb men pga priset valde jag att låta bli. Nu har jag fått fläckar bort från badrumskranarna & -golvet, kalkavlagringar som inget annat medel hittills har rubbat på. Kranar, lavoarer & golv skiner som aldrig förr utan spränghuvudvärk & svindande ögon från starka rengöringsmedel. Med endast några droppar av medlet!
Kalkborttagningsmedlet fick stöd av microfiberdukar från Clas Ohlson, där prisklassen är helt annan. Hittade en duk var ena sidan är lite hårdare (för smuts, avlagringar) & andra sidan är mjuk (till polering). Finns oxå små svampar med samma princip, som egentligen är ämnad för disk men passar perfekt till tvåliga kakelväggar.
När jag nu en gång valde en grönare, miljövänligare linje så tog jag ett steg till & beställde Allegros bykpulver. Valde fel pulver, borde ha kört Eko men får beställa det nästa gång, för det blir absolut en nästa gång. Orsaken till bytet var att medlet passar atopiker (både Freja & jag har väldigt torr hy) & att medlet ska minska på unken lukt. Innan man tar i bruk Allegro ska man tvätta två tomma maskiner med deras rengöringsmedel. Vattnet som snurrade på i maskinen under rengöringen var nästan svart! Undrar hur mycket skit maskinen har samlat under de här fem åren.
Är man inte nöjd med Allegro, så får man skicka medlet tillbaka för full pengretur. Kommer absolut inte att retunera det. Visst, det är konstigt att köra helt doftfritt men det luktar inte heller illa. Dessutom kommer den enorma pytsen att räcka till ca 160 tvättar.
Länge sen det har varit så här skoj att städa badrum & tvätta kläder.
Den här gången var buzzningen lyckad. Gillade verkligen Bic Soleils Bella-hyvel eller ja, gör det ju fortfarande. Fick 10 paket att dela ut bland släkt, vänner & arbetskompisar. Ännu har ingen klagat på dem, tvärtom så har flera varit lika nöjda som jag. Ben, armhålor & bikinilinjer har fått sig många omgångar & använder fortfarande samma hyvel, fortfarande blir det lika bra resultat utan irritation.
Är lite nyfiken på Bic Soleis hyvel som är anpassad enbart för bikinilinjen, den fick man inte testa nu. I broschyren som kom med rakhyvlarna, så fanns en bild på det lilla rosa paketet. Tror jag ska testa det för ännu bättre resultat.
Helt klart godkänt får Bella & priset är inte heller fy skam.
Har nu plöjt igenom infobreven som Freja fick med sig hem från skolan. Jo, skolan. Vår förstödde har idag börjat första klass. Har registrerat mig på Wilma, läst årskurs 1-2s blogg & tittat över schemat som jag hittade på nätet men som vi såklart oxå fått till pappers. Läxan Freja fick är redan gjord & bara jag kommit hem från gympasset, ska jag plasta in matteboken som jag hittade i ryggsäcken.
Morgonen hade löpt fint, timmarna i skolan hade gått snabbt & maten var god. Hemresan gick smärtfritt med taxi till vägskälet & promenad hem. Väl hemma ringde Freja mig & bekräftade att hon kommit in. Blev glad då jag berättade att jag snart är hemma. Kan inte annat än vara nöjd & pusta ut. Får se om hon är lika glad efter morgondagen då skoldagen & väntan på att någon vuxen kommer hem är längre. Kortade av två arbetsdagar för att första dagarna inte skulle vara så tuffa men efter det blir en liten timme i ensamhet för fröken.
Är minst lika mycket ute & cyklar som Freja. Hatar att inte ha kontroll över saker & just nu flyter mycket men om någon vecka har säkert alla pusselbitar fallit på plats. De korta arbetsdagarna som jag gör, gynnar både Freja & mig.
Besöker ofta Seesam-loppiset i StKarins. Om man har lite tur så har någon precis fyllt hyllan med plagg i rätt storlek & till bra pris. Idag fyndade jag Lego- & Me&I-plagg för fjuttiga euro eller två åt Aaron samt en härlig sommarklänning av Blingo & några t-skjortor åt Freja. Fröken kunde inte motstå två Pet Shop-kramdjur & då priset på dem låg inom rimliga gränser, så fick de också flytta hem till oss.
Barnloppiset Pikkusiili har tydligen stängt på söndagar, till skillnad från Seesam som har valt att ha dörrarna fast på måndag. Ska göra Pikkusiili någon dag i nästa vecka. Kunde kanske titta in på något loppis i Ekenäs i slutet på veckan då jag hämtar Freja hem. Ska ta & googla området lite.
Tränar inför sista perioden av ASLAK som infaller första veckan i september. Om ca 5 veckor är det dags för slutprov (gång-& muskeltester) på Kankaanpään kuntoutuskeskus. Ingen ska tro att jag frivilligt springer på Sports Gym eller traskar som en dåre längs vägarna med eller utan stavar, utan det finns en tanke, ett mål med träningen jag utför.
I setember ska jag banne mig förbättra testresultaten på alla plan men främst ska det satsas på gångtestet. För att få bra resultat i det, krävs lite snabbare (hade bra tid men kan gå ännu fortare) & lättare steg. Med lätta fötter menar jag en liten viktminskning till, till normalt BMI. Pulsnivån kan jag inte göra så mycket åt. Har inte tränat med pulsklocka nu men bara rehabiliteringsveckan närmar sig, så ska jag ta den i bruk. Innan gångtestet tänker jag värma upp ordentligt för att under testet ha jämnare puls. Några meter innan slutsträcket tänker jag sakta in, i hopp om att pulsen sjunker passligt till mållinjen. Allt för att inte prickas för att ha dålig kondition, för det tycker jag inte att jag har.
Ska bli roligt att träffa hela gänget igen & den här gången hoppas jag att alla är på plats.
Medan jag fortsätter andas varm & sunkig luft i akvariet på jobb, njuter bägge barn av luften ute till havs.
Medan mamma & pappa jobbar, Aaron tillbringar tid på dagis, så blir Freja omskött av syster med familj. När jag såg meddelandet med fotot som syrran plåtat på båtutfärden idag, så kände jag (samt alla kollegor på jobb som såg bilden) att man är helt på fel ställe:
Om man bortser från mina svettiga stunder i glasburen på jobb & Frejas humörsvängningar när hon återvände från Åland, så lägger jag en bra vecka bakom mig.
Trots rådande skral ekonomi så placerade jag varenda euro rätt i fredags då vi gjorde Särkänniemi från öppnings- till stängningsdags. Glädjen i barnens ögon gav tillbaka varenda slant & lämnar hellre bort de nya innetossorna, som låg högt upp på "skulle behöva" listan. De får duga tills lädret trillar av.
Bilfärden både dit & tillbaka var den värsta av sitt slag men kan inte minnas när jag senast sett barnen köa så där snällt. Allt skulle testas & var ett åk skoj, så skulle det köras om & om igen. Vi åkte Tukkijoki & Koskisekkailu så många ggr att kläderna inte hann torka emellan.
Precis innan vi skulle åka lyckades Freja göra en vurpa & skrapa upp knäet. Snabbt plåstrade vi om henne för att hinna med ytterligare ett åk innan vi utmattade, lortiga men nöjda traskade mot bilen. Så nöjda att jag nästan kunde göra det här en gång till ännu i sommar.
Avslutade veckan nästan precis som vi började den med strandbesök. Hann precis ta oss från stranden innan dagens åskväder bröt & himlen öppnade sig. Passligt hann vi till StKarins på 6-års kalas & medan åskan rullade på ute, fyllde vi våra magar med godsaker.
Slog mig precis att det endast återstår tre veckor till skolstart. Blev visst annan fart på vardagen när jag återgick till jobb. Är lite fundersam över hur Freja ska klara sig ensam hemma men vi ska försöka öva på det oxå. Alarmet får hon redan på utan problem & telefon är fixad. Det senare var lätt att ordna då det ligger en & annan lur i lådorna & skräpar.
