Pang, boom, så kom hösten, september & dagen då vår minsting fyllde 5 år. Firade herremannen igår & det var en rätt slagen pojke som vi lade i sängen igår. Kvicksilvret nuddade 40-strecket, Aaron hade så ont i kroppen att benen inte bar & beröring var smärtsam. Men han var så nöjd över alla presenter, gäster & bakverk.
I veckan besökte vi också rådgivningen för mått & genomgång av KEHU. Aaron ser & hör normalt. Talterapeuten har gett utlåtande om bra talförmåga, bokstaven R ska vi öva på & återkomma när han fyller 6 år ifall R:et inte rullar då. Han mätte 112.3 cm & vägde 21.6 kg.
Aaron har i ett par veckor varit ovanligt irriterad på dagis, rentav brukat våld mot några barn men eftersom vi vid utvecklingssamtalet några dagar innan diskuterat igenom förändringen hos Aaron, så gick vi inte djupare in på det. Febern som steg igår kan ju också vara en förklaring till hans beteende, får se hur det fortsätter bara han tillfrisknat. Aaron förändrades från en rosig, glad pojke till en argsint, gnällig grabb som slog eller bet alla som kom i närheten av honom. En bidragande faktor tror vi också ligger i alla nya barn & rutiner i gruppen & fram till att läget stabiliserat sig så ser de till att Aaron har extra lugn & ro.
Efter så gott som torr sommar med ett fåtal våta nätter, började Aaron kissa ner sig mera igen. Ungefär vid samma tidpunkt som situationen på dagis blev orolig, kissade han ner sig så gott som varje natt. Nattvätningen har följt liknande mönster förrut dvs mera olyckor vid sjukdom, så jag hoppas de också minskar nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar