Valde ju att sluta med viktminskandet när knoppen sade emot. Under min semester släppte jag löst rejält & vred i mig kilovis av choklad & gröna kulor. Mycket godsaker på kort tid resulterat så klart i en viktökning men med hjälp av motion & regelbundna måltider står jag nu exakt på samma ställe som innan sjukskrivningen.
Avbrottet gjorde gott. Efter 11 månader av rätt så hård linje var lösa tyglar precis det jag behövde. Känner att jag igen har kraft att orka kämpa med det sista, överflödiga fettet. Men den här gången får jag inte pressa mig själv för hårt.
Utåt ser det kanske okej ut men fortfarande känns varje dag som en kamp. Största problemet är att jag inte sover. Vaknar ibland flera gånger per natt & ofta tidigt på morgonnatten, för att inte somna om. De nätter jag sover någorlunda bra väcker istället barnen mig. Ibland får jag inte sömn, vill jag inte somna pga oro över hur natten kommer att se ut. Det värsta av allt är att även om jag sover en bra natt, är jag ändå trött.
Den här veckan kom att vara extra tung med Benjas dödsdag & helgens begravning. Trodde jag. Vad jag inte visste var att begravningen skulle ge mig svar på många frågor, funderingar jag haft sedan Benjas bortgång. Några små men viktiga ord fick mig att inse att jag gjort några väldigt bra beslut under min livstid.
Jag vill tro att det vänder mot det bättre nu.
En dag i taget & med små delmål fixar jag det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar