Guldmedalj

Ben var som gele, tunga som bly & svåra att ta sig fram med minuterna innan start. Precis innan start drog jag mig åt sidan, satte mig ner på knä för att gå igenom utförandet en sista gång. Hjärtat slog hårt & önskade gång på gång att allt skulle vara över. Med ett nervöst leende på läpparna gick jag mot startlinjen.

Hur kan en bekant & genomtränad sak göra en så nervös?

Platser, färdiga, gå!

Låter syrran springa några steg före så att hon snabbt kommer fram till första hjälp-rutan. Pulsnivån har fördubblats när jag når häck & släckningsduk i redskapsrutan. Klart, ropar Marika & vi får greppa redskapen. Camilla & Maria börjar fixa sugsidan för att vi ska få vatten. Klarerar 3 tums slangen från motorsprutan till grenstycket. Lämnar igen väg åt syrran som bär på två häckar slang, strålrör, grenstycke & avbitare. Placerar häcken vid grenstyckets plats & smiter fort vidare för att släcka elden.

Elden känns lite skrämmande, då jag inte en gång under träning haft chans att pröva släckningsduken. Kollar vindriktningen, smyger på elden & vips har domaren flaggan nere. Hör motorsprutan starta. Vilken lättnad!

Rusar tillbaka till grenstycket var syrran håller på att koppla slang. Nästan samtidigt greppar vi häckarna för att springa vidare mot nästa uppgift. Hör motorsprutan jobba & vet att vatten snart är på väg. Camilla springer fast mig, strålröret får öppnas & i skydd av vattendimma räddar vi bensinkanistrar från låtsaslågorna. Plankhindret får nu rivas & hör hur syrran greppar planka efter planka medan jag för kanistrarna i säkerhet.

Återvänder snabbt för att hämta pyttsprutan, välfylld av Camilla. Väl framme vid sprutplatsen registerar jag att syrran & Camilla kämpar med att få tunnan fylld med vatten. Pumpar på det snabbaste & får ner brädstumparna på noll tid. Känner att utförandet går bra, precis som på träningarna.

Når tunneln. Kniper enkelt av metallen, helt i onödan har jag stressat över det momentet. Pustar ut, klarerar sakta slangarna, genom tunneln, till följande sprutplats. Ser att strålen till tunnan är bra, att tunnan snart kommer att börja svikta. Vi kommer att vinna!

Där föll tunnan! Syrran fixar snabbt de två konerna & fort är strålröret loss, i Camillas händer & på väg mot mig. Marika & Camilla skyndar igenom plankhinder & tunnel. Ser slangen fyllas med vatten, ger slangändan åt Camilla som fäster strålröret i slangkopplingen & vi är därmed klara att fälla konerna.

Gul, vit, ropar Marika. Vant prickar Camilla konerna. Röd, svart, skriker Marika. Ser hur Camilla tar sikte på den svarta konen & hinner inte ropa nånting innan det är för sent. Fel, utropar jag & springer så hårt jag kan för att ställa upp konerna igen.

Omedveten om vad som hänt startar syrran med bytesslangen mot tunneln. Hon hinner t.o.m. igenom tunneln innan domaren får fast henne för att be henne att gå tillbaka. Vid motorn får Maria en klapp på axeln av en annan domare, som uppmanar henne stänga av vattnet. Känner att vi har en bra tid, att vi kan & kommer att fixa en medalj trots allt.

Konerna är uppe. Löper tillbaka till Camilla, som tillsammans med Marika upprepar färgerna. Utan mig får hon inte börja pricka konerna. Snabbt sveper Camilla ner dem, felfritt & vi är fortfarande med i medaljkampen. Vänder tillbaka mot tunneln för att utföra ett slangbyte med syrran. Vackert glider häcken till min hand strax efter att jag kopplat loss den "trasiga" slangen. Syrran kopplar medan jag gör en spurt mot sista sprutuppgiften var Camilla väntar. Först ena konen, sedan andra konen & utan problem faller bollen ner. Hör huvuddomaren vissla, vårt utförande är därmed färdigt.

Försöker trösta en slagen lagmedlem, trots att jag inte vet om sluttiden. Ta det lugnt, Camilla! Vi fixade det! Det gick bra trots allt. Kollar in ledande Evitskogs tid på 2.46. Hör en röst som säger att Pargas FBK damers utförande gick på 2.43. Jublar högt! Vi grejade det!

Efter oss återstod ännu ett lag, vilken tid de slutförde utförandet på minns jag inte. Kommer bara ihåg att vi skrek, skuttade & kramades då de gick över vår tid. Om vi inte hade missat, hade vi vunnit överlägset & det stör mig att vi aldrig kommer att få veta på vilken tid det kunde ha gått. Det fina är att vi trots en lite miss lyckades få guld!