Medan de flesta njöt av dagens underbara väder, har jag tillbringat en hel arbetsdag på vägen & på innebandyplanen. Tidigt i morse startade vi mot Raumo för säsongens nästsista turnering. Det är tyvärr redan ett faktum att vi kommer att tvingas kvala för att hålla vår plats i tredje division men spelen tar inte slut för det. Ännu återstår en turnering i nästa helg.
Men tillbaka till dagens matcher. Fåtaliga anlände vi bollhallen & matchen blåstes igång med fyra bytesspelare på bänken. Fyra spelare låter ju helt okej om alla är i skick men ack & ve då två av dem endast orkade jobba för halv maskin. Orsaken till de usla deltagandet var bl.a. att flera låg krassliga hemma & vilade. Kämpade igenom matchen med vetskap om att ett par fräscha & pigga lagkompisar är på väg till andra matchen.
Besvikelsen efter matchen var enorm. Ingen förstärkning är på väg. Ett precis slaget lag ska på något sätt hitta energi för ytterligare en match med ännu färre spelare. I första matchen lyckades vi ådra oss skada, illamående med uppkastningar & försämrat allmänt mående pga flunssa. På bänken ser vi en bytesspelare.
Utmattade & överkörda försöker vi samla ihop oss. Det skadade benet behandlas & tejpas. Illamåendet botas med näring. Den extra trötte försöker vila. Två timmar senare kastar vi oss in i en match med omkastade spelpositioner, med en kämpaglöd & -glädje av icke tidigare skådad sort. Visst, vi förlorade matchen men vi gjorde det med stil. För första gången under alla mina många innebandyår tackade motståndarna oss för en rolig men framför allt bra match. Det om nånting kändes bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar