Tur att jag tvingade mig iväg till Sports Gym på Body & Core. Annars hade det här inlägget varit det mest deprimerande genom tiderna. I morse var jag förbannad över det mesta. Eventuellt ligger det rubbade hormonnivåer bakom men min frustration över ekonomi & pengar nådde höga höjder.
Det känns som om jag sliter & kämpar för min lön. På lönedag försvinner de där fjuttiga slantarna med några klick, nästan lika snabbt som de anländer till kontot. Statens idiotiska idéer till sparkampanj gör en mera ursinnig, då det löjliga stöd man får för att jobba deltid eventuellt plockas ifrån en.
Barnen. Ungarna. Låter det kapitlet vara oskrivet. Arg är jag på dem också. Dagligen. Tappar snart rösten. Nu sover de & vågar påstå att det var en bättre dag idag.
Åååååh! Aaaargh!
Så där. Nu känns det lite bättre.
Men igår unnade jag mig faktiskt lite nya plagg. Har ju inte köpt nånting åt mig själv i klädväg på flera år. Dessutom har jag envist hållit fast i min telefon, en Lumia som tjänat mig i tre år. Den trötta Nokia-luren får nu gå i pension med dåligt batteri & sprucken ruta för att ge plats för en Sony. Klapp på axeln, den är jag värd!
Vädret skulle jag kunna skriva en roman om men tänker låta bli att klaga över det. Är glad över att få vara ledig, nöjd över att solen skiner trots kall vind & över all grönska, alla blommor som får en på gott humör. Så tänker njuta här & nu för snabbt har vi höst igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar