Märks att man inte tränat på några månader. Då räknar jag inte slanghantering & taxipromenader med dottern till träning utan mera som vardaglig motion. När jag hade bestämt mig för att ta upp tränandet igen så gjorde jag ju inte det i lugn takt utan med det värsta step & box passet man kunde tänka sig. Har inte sen dess haft en vilodag, där mina ömma muskler kunde få återhämta sig lite eller nja, helst mycket utan jag har satsat på att fortsätta röra på mina trötta ben, trots att jag just & just kommer upp ur sängen.
Men jag tycker om att ha träningsvärk. Det är skillnad på värk & värk. Det som plågar mig nu är stela muskler & de behöver mjukas upp med rörelse. Skulle det handla om skador måste man såklart varva ner men så länge kroppen mår bra, är det bara att ta. Kan inte förstå hur jag stod i månader utan träningspassen på gymmet men ibland har man bara för mycket program i kalendern. Imorgon avslutar jag träningsveckan med en timme Kettlebell. I helgen kommer jag nämligen att vaka & under de dygnen cirkulerar allt kring arbete & sömn. Fast jag hoppas att det skulle finnas ork för en promenad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar