Sista resan

Igår följde vi Dagny till sista vilan, nu vilar hon vid Bernts sida. Det var en vacker ceremoni & psalmerna som Dagny själv önskat, var fina. Efter jordfästningen bjöd vi på lite kaffe hemma hos Dagny. Trots liten kaos då huset plötsligt fylldes med en massa människor, tycker jag det blev en riktigt trevlig tillställning.

Men vi åkte ledsna hem. Oklart idag vad som kommer att hända med huset. Dagnys önskemål var att vi skulle behålla huset som en träffpunkt för barnbarnen & barnbarnsbarnen. Allt vi kan göra är att hoppas & önska att det blir så. Beslutet står nämligen i andras händer & just nu ser det inte ljust ut. Men vi har inte gett upp än.

Mot Houtskär

Blev en lång resa till Houtskär idag då man valde att åka ut mot skärgården på en fredag. Köerna vid Lillmälö var långa, inte midsommarmardröm direkt men tillräckligt för att göra oss svettiga. Väl ombord visste vi att 19.35-turen till Houtskär var utopi men vi var tvungna att ge det en chans. Markus Opel fick ge mycket & ni kan tro att det kändes bittert då vi som sista bil blev på Pärnäs-stranden & kunde konstatera att det blir en väntan på över en timme till nästa. Som tur hade Galtby boden öppet. Fyllde magarna med semlor, bullar, kaffe, slickepinnar & chips. Nu ser jag Kittuis. Solen har gått ner & vi har liten bit kvar till Näsby. Hoppas på bra sömn för imorgon blir det begravning & allt vad det innebär.

Minnen

Kom ihåg att jag tog en bra bild för några år sedan, en bild på de bästa.
Kommer att kännas konstigt att åka till Houtskär nästa gång.

Ett ljus har slocknat

I gryningen tog Houtskär-mommo sitt sista andetag med Markus, Leila & mig vid sin sida. Nu är alla plågor förbi, jag vet att Berndt tog emot dig på andra sidan. Det blev en tuff resa men du kom fram till slut. Saknaden är stor.

Tillbaka

Vi är tillbaka på Houtskär. Klockan börjar närma sig midnatt. Valde att åka tillbaka då läget försämrats ytterligare från igår. Markus, Leila & jag är här & barnen förstås. Just nu är det tyst. Lyssnar på Houtskär-mommos andning, klockorna som tickarna & syrsorna som spelar på utsidan. Väntar & hoppas att allt snart skall vara förbi.

Kusinerna

Där som döden kikar bakom hörnet finns oxå liv, tre små liv som jag vet att gav Houtskär-mommo mycket glädje idag. Med slutna ögon njöt hon av deras skratt, gråt & prat. Vi har varit ärliga med barnen, berättat att hon snart kommer att dö, att hennes kropp inte bara är gammal utan oxå trasig & inte går att fixa mera. Idag var barnen ljuvliga. De vågade gå fram, kramas & pussas trots att de tittade fundersamt på oss när vi hjälpte Houtskär-mommo.

Men barn måste få ha roligt trots allt, så jag tog alla tre till stranden för att lufta sig lite. Roligt att se hur barn som inte setts på länge fungerar så bra ihop.

När döden knackar på

Houtskär-mommo hade blivit märkbart sämre sen senast. Måendet har gått drastiskt neråt & jag tror inte det är mycket kvar. Tror du så, sa hon vädjande. Det hoppas jag, svarade jag med gråten i halsen. Andningen är emellanåt tung både av fysiska & psykiska orsaker & det är tungt även som anhörig att sitta bredvid & inte kunna göra så mycket annat än hålla handen, stryka varsamt över ryggen eller massera kalla fötter. Fast vi inte vill att hon ska gå, önskar vi ändå att hon slapp lida. Om det hade funnits en knapp, hade jag tryckt på den idag.

Barndagen

Inlägg nummer 500. Otroligt!
Tycker knappt jag har tid att skriva.

Med magarna mätta besökte vi Barndagen på Vesterlid. Det var väldigt många barn med föräldrar på plats. Det fina med att delta i evenemang i skärgården är att man träffar på flera bekanta. Barnen tyckte det var skoj att få pyssla, lyssna på sång, köra tramptraktor, få ansiktsmålning, rita på dator, meta, osv. Allt detta för endast 5 € per familj.

Men det roliga tog slut & vardagen kallade.

I Kittuis passade vi på att plocka en geocach.

 

Bad barnen posera lite också & konstaterade igen att Aaron är svår att smälta.

Man ska se tuff & bestämd ut.

Hemresan gick smärtfritt. Vi slapp köa till färjorna & kom hem på rekordtid för söndag. Om några veckor blir det säkert en ny tur till Houtskär. Dagny är trött, mycket trött & vi känner bägge att vi måste återvända inom kort.

Sand mellan tårna

Eftersom gårdagen kanske lite mera gick i vuxnas tecken så blev den här dagen tillägnad barnen. Vad är då mera passande för det än Barndagen på Houtskär men först blev det stranden.

Trots att vattnet kanske var lite mera uppfriskande än i Mustfinn, vågade sig barnen i & simmade i nästan en timme. Stranden på Vitteludd är helt ljuvlig, passar bra för småbarnsfamiljer. Fick höra av lokala att hopptornet på andra sidan udden ska resas upp igen, så snart finns det sysselsättning för alla åldrar. Aaron bestämde sig för att ta några ordentliga simtag & dyka, något som han inte gjort tidigare nånsin. Allt som krävdes var lite mera mod. Dessutom lärde han sig ta fart själv på gungan. Mycket på en gång.

Förmiddagens bilder är plåtade med Markus lur (HTC One) då jag glömde min egen "hemma". Otroligt vad fina bilder dagens mobiler tar, börjar snart kännas onödigt att släpa med den stora systemkameran.

Nu mat i magen & sen stegar vi mot Vesterlid & Barndagen på Houtskär.

Houtskär-helg

Har velat av & an i veckor över om att komma till Houtskär eller inte i helgen. Eftersom Houtskär-mommo sakta men säkert blir i sämre skick bestämde vi oss för en tur ut i skärgården. Efter äkta färjrally med sniglande chaufförer, nästsista bilen på färjan & lite tur så hann vi till 12.40-färjan till Houtskäret.

Hårda vindar idag men det stoppade inte barnen & mig från att söka skatter. Geocaching är inte så tokig sysselsättning för småbarn. Två stycken fanns ju riktigt runt hörnet vid Houtskär-mommo, en plockade vi på stranden & den fjärde vid kyrkan. Houtskär-kyrka är så mysig, skulle kunna gifta mig här (varken planerat eller bestämt när det ska ske).

Är i alla fall nöjd över vårt beslut att komma hit. Roligt att göra en gammal människa glad. Ikväll kommer Markus & jag säkert att ta en tur ner till gästhamnen men med bil. Känner att jag snabbt behöver komma "hem" ifall det händer nånting. På det sättet hålls kalori-intaget också på rätt nivåer. Hoppas på att få träffa någon bekant, pågående Houtskär-dagar borde väl ändå dra till sig lite människor.

Eftersom det är bil som gäller, korkar jag härmed min enda cider, för att vara i körskick om några timmar. Fortsättning följer imorgon. Då hoppas jag att vinden har mojnat betydligt så att barnen får göra det jag lovade dem innan start, nämligen simma.