Med betyget i hand

Sakta försvann snötäcket ju närmare vi kom Pargas igår. Bilfärden hem kändes lång trots tre stopp på vägen & undrar hur syrran orkat köra den här sträckan flera ggr under studietiden, ofta ensam. Tacka vet jag tåg trots att det säkert oxå känns tråkigt efter en tid.

Dagen har blåst förbi med fart idag. Fixade de sista klapparna, passade på att köpa en del av julmaten & fortsatte med julstädandet tills klockan slog kalasdax. Hastigt var alla uppklädda & redo att fira nyblivna 40-åriga nödcentralsoperatören. Sent blev det idag oxå.

Är glad över att vi fick chansen att närvara igår. En tågresa piffar alltid upp en annars trist vardag. Tror oxå det var viktigt för syrran att någon närvarade, hade kanske annars varit tråkigt att rikta sitt tack gentemot de anhöriga ifall ingen var på plats. Vet att flera från hennes kurs inte hade någon där. Enligt Freja var tillställningen tråkig & alltför långdragen men jag tyckte alla tal var väldigt bra, musiken pampig & programmet av passlig längd. Tårtan som vi fick till kaffet/saften fick däremot tummen ner.

I nästa år väntar redan en plats på nödcentralen i Åbo, från syrrans kurs har tre stycken fått jobb. Så nästa gång jag ringer 112 är sannolikheten lite större att få service på svenska.

Tåg & flagghissning

Efter nästan sex timmar på tåg hittade vi fram till Kuopio. Smart drag av oss att boka familjekupe' var man fick vara i lugn & ro. Kunde även lyssna på lite musik utan att störa någon. Den lilla timmen från Pieksämäki till Kuopio efter byte av tåg kändes som ingenting.

I Kuopio möttes vi av ett lätt snötäcke & det är otroligt hur det vita får julkänslan att bubbla upp lite. Idag väller det dessutom ner en massa stora flingor.

Vi fick sova natten på Pelastusopistos kurshotell, som ligger i samma hus som brandstationen. Vilade med andra ord i trygga händer i natt med räddningspersonal en vägg bakom. Eftersom vi vaknade i bra tid hann vi med frukost på Tulikukko tillsammans med många unga blivande brandmän. Intressant hur bra disciplin det är på den här skolan men det har jag redan tidigare förstått på basen av syrrans historier.

När vi skulle återvända till hotellet var porten stängd pga nalkande flagghissning, så det var bara att ställa sig i ledet & önska rektorn god morgon. Så kan det gå när man kommer iväg lite sent men egentligen var det ganska mysigt.

Nu gäller det att fixa sig i ordning & krypa in i festkläderna.