Hittade LöPargas som har gett mig en puff i rätt riktning. Den långa träningspausen fick mig verkligen ur spår men nu har jag hittat rätt igen. Gillar sommarprogrammet på Sports Gym & tack vare bloggen så snörde jag löparskorna i förra veckan.
Ikväll smakade träningen bra. Mera sånt.
Märks att man inte tränat på några månader. Då räknar jag inte slanghantering & taxipromenader med dottern till träning utan mera som vardaglig motion. När jag hade bestämt mig för att ta upp tränandet igen så gjorde jag ju inte det i lugn takt utan med det värsta step & box passet man kunde tänka sig. Har inte sen dess haft en vilodag, där mina ömma muskler kunde få återhämta sig lite eller nja, helst mycket utan jag har satsat på att fortsätta röra på mina trötta ben, trots att jag just & just kommer upp ur sängen.
Men jag tycker om att ha träningsvärk. Det är skillnad på värk & värk. Det som plågar mig nu är stela muskler & de behöver mjukas upp med rörelse. Skulle det handla om skador måste man såklart varva ner men så länge kroppen mår bra, är det bara att ta. Kan inte förstå hur jag stod i månader utan träningspassen på gymmet men ibland har man bara för mycket program i kalendern. Imorgon avslutar jag träningsveckan med en timme Kettlebell. I helgen kommer jag nämligen att vaka & under de dygnen cirkulerar allt kring arbete & sömn. Fast jag hoppas att det skulle finnas ork för en promenad.
Varmt välkommen & saknad kände jag mig, när jag steg in på Sports Gym idag efter två månader lång oplanerad paus. Allt extra program utöver mina arbetsturer & insjuknande, gjorde att det helt enkelt inte fanns tid att ta sig på träningspass. Den långa pausen hänger som en vacker korv vid midjan men med sommar & semester emot är extra fettet snart borta. Hör kanske till undantagen med att enkelt kunna gå ner i vikt under sommaren. Helst skulle jag se att det lyckas även under de mörkaste månaderna på året, för visst skulle det vara nice att ha platt mage till sommaren. Får ta & arbeta lite på det.
Zumba-passet idag var i alla fall svettigt & roligt. Har nu färdigt prickat in några pass i kalendern, som inte krockar med annat som t.ex jobb. Finns de färdigt planerat i almanackan, har jag svårt att backa ur. Barnen kommer dessutom gärna med till gymmet. Nu finns det inga ursäkter mera!
Tränar inför sista perioden av ASLAK som infaller första veckan i september. Om ca 5 veckor är det dags för slutprov (gång-& muskeltester) på Kankaanpään kuntoutuskeskus. Ingen ska tro att jag frivilligt springer på Sports Gym eller traskar som en dåre längs vägarna med eller utan stavar, utan det finns en tanke, ett mål med träningen jag utför.
I setember ska jag banne mig förbättra testresultaten på alla plan men främst ska det satsas på gångtestet. För att få bra resultat i det, krävs lite snabbare (hade bra tid men kan gå ännu fortare) & lättare steg. Med lätta fötter menar jag en liten viktminskning till, till normalt BMI. Pulsnivån kan jag inte göra så mycket åt. Har inte tränat med pulsklocka nu men bara rehabiliteringsveckan närmar sig, så ska jag ta den i bruk. Innan gångtestet tänker jag värma upp ordentligt för att under testet ha jämnare puls. Några meter innan slutsträcket tänker jag sakta in, i hopp om att pulsen sjunker passligt till mållinjen. Allt för att inte prickas för att ha dålig kondition, för det tycker jag inte att jag har.
Ska bli roligt att träffa hela gänget igen & den här gången hoppas jag att alla är på plats.
Bloggpaus i 8 dagar. Har haft så mycket att stå i att jag om kvällarna varit trött & däckat nästan stående. Vädret är på vår sida just nu & dagligen har vi försökt få ordning på gräsområdet söder om huset. Jordhögen minskar sakta men säkert & den långsamma takten beror mest på stora mängder sten. Stenarna måste ju sållas bort för ingen vill väl ha en gräsmatta med stora stenar på.
Motionerandet har fortsatt men med lite variation.
Löpskolan startade förra veckan & har nu avklarat två givande lektioner. Tanken med mitt deltagande var att dragaren skulle väcka lite mera intresse för löpandet igen & känner faktiskt hur löparen i mig vaknat till. Att jag idag orkar på ett helt annat sätt har bidragit mycket.
Plaskar nu två ggr i veckan. Utöver vattengymnastiken på fredagmorgon kan jag nu dra några längder medan Freja har simskola på onsdagar. Tiden är knapp, måste agera tolk ofta, så det gäller att vara snabb. Plaskspurter är kanske inte så tokigt.
Tog mig oxå mod att besöka skrotsalen på Sports Gym i förra veckan. Valde trygg tidpunkt, mitt på dagen, för att undvika hurtiga, vana skrotlyftare. Kan konstatera att jag efter ett försök inte är vän med maskinerna men det kommer, hoppas jag.
Den här veckan blir av lugnare variant. På söndag blir det kval om serieplats i division 3. Tre motståndare, tre matcher & förhoppningsvis tre vinster. Kommer att spara lördagsgodiset till söndag, som belöning. Två matcher tär rejält på en sliten kropp, så hur ska det kännas efter tre.
Ett år, nästan 12 kg viktnedgång. Det trodde jag aldrig. Men jag är inte nöjd än, ännu återstår de sista fem. Det handlar om att nå ett normalt BMI, om det lilla extra som hänger kvar på lår & bak.
Har 11 veckor kvar till min semester som börjar 26.5, på de 11 veckorna ska målet vara nått. Att gå ner 500 g i veckan är ingen omöjlighet, det vet jag av erfarenhet från ifjol. Tvärtom. Det är enkel matematik. Ät inte mera än din kropp förbränner.
Så jag höjde ribban i förra veckan & har börjat räkna kalorier. Markus suckar. Min lilla våg står framme igen & jag väger maten för att få så exakta mått som möjligt. Äter regelbundet med 3-4 timmars mellanrum för att hålla ämnesomsättningen i balans. Rör på mig för att unna mig det lilla extra goda ibland, för att det får mig att må bra, som stöd för bantningen men vet att all viktnedgång påverkas av vad du sätter i munnen.
Strategin har gett resultat. Vågen visar fina siffror. Nu gäller det att orka till slut.
18.2.2014 stegade jag in på Sports Gym & skrev under medlemsavtal för ett år som grön medlem. Målet under de första veckorna har varit att testa igenom alla tänkbara pass som de erbjuder på gröna linjen & har nästan kommit igenom hela deras utbud.
Zumban gillade ju jag från tidigare & tycker det är bra att de kört lite retrodanser så att en nygammal som jag också hänger med. På klar delad andra plats ligger rygg- & nackjumppan samt pumpen, även om jag pumpat bara en gång. Stretch outen är ljuvlig & passar bra för en styv kropp som min. Afrikanska dansen & flexibaren i söndags var inte heller så tokig. Spinningen måste jag ge en chans till, de erfarna säger att man inte kan ta ställning till om man gillar det eller inte efter ens ett par gånger. Motionsboxningen har jag inte fått att passa in med mina arbetsturer ännu & innerbalance krockar med innebandyträningen. Yoga stretchen tidigt på måndagmorgon kan bli lite seg men ska nog på den oxå. I veckan ska jag ta mig på dam- & herrcirkel medan fitballen får vänta några veckor ännu då jag är fast tre lördagar i rad.
Än så länge är jag nöjd med val av grön linje. Skulle gärna gå på mera Zumba-pass men eftersom det finns så mycket annat att välja på så är det okej så här. Kan uppgradera mig till guldmedlem om jag vill men tror inte det blir aktuellt i det här skedet.
Om ett par veckor blir det träff med Linda för genomgång av skrotsidan & planering av styrketräningsprogram, som kommer att vara anpassat för en sliten nacke. Känner mig helt malplacerad i skrotsalen men kanske jag vänjer mig efter några pass.
Det roliga är ju att barnen gärna kommer med. De tycker lekplatsen är super, rutchbanan & bollarna håller dem bra sysselsatta en passlängd så att mamma får dansa i fred.
Bestämde i förra veckan för att lägga i en växel till gällande det sista överflödiga fettet på min kropp. Vet att jag slarvat med ätandet & att det den senaste tiden åkt ner rätt så ohälsosam mat i min mage. Just nu vill jag kunna unna mig lite godsaker & för att kunna göra det krävs som motvikt motion. För en vecka sedan stegade jag in på Sports Gym & aktiverade mitt medlemskap. Eftersom innebandysäsongen fortfarande pågår valde jag gröna linjen. Visst jo, kanske lite mesigt att köra lugnare pass men det är rätt så skönt med variation till den intensiva innebandyn.
Valde ju att sluta med viktminskandet när knoppen sade emot. Under min semester släppte jag löst rejält & vred i mig kilovis av choklad & gröna kulor. Mycket godsaker på kort tid resulterat så klart i en viktökning men med hjälp av motion & regelbundna måltider står jag nu exakt på samma ställe som innan sjukskrivningen.
Avbrottet gjorde gott. Efter 11 månader av rätt så hård linje var lösa tyglar precis det jag behövde. Känner att jag igen har kraft att orka kämpa med det sista, överflödiga fettet. Men den här gången får jag inte pressa mig själv för hårt.
Utåt ser det kanske okej ut men fortfarande känns varje dag som en kamp. Största problemet är att jag inte sover. Vaknar ibland flera gånger per natt & ofta tidigt på morgonnatten, för att inte somna om. De nätter jag sover någorlunda bra väcker istället barnen mig. Ibland får jag inte sömn, vill jag inte somna pga oro över hur natten kommer att se ut. Det värsta av allt är att även om jag sover en bra natt, är jag ändå trött.
Den här veckan kom att vara extra tung med Benjas dödsdag & helgens begravning. Trodde jag. Vad jag inte visste var att begravningen skulle ge mig svar på många frågor, funderingar jag haft sedan Benjas bortgång. Några små men viktiga ord fick mig att inse att jag gjort några väldigt bra beslut under min livstid.
Jag vill tro att det vänder mot det bättre nu.
En dag i taget & med små delmål fixar jag det här.
Trodde inte mina ögon när vågen här visade minus 2 kg. Har inte aktivt bantat på flera månader pga min mentala hälsa så det känns bra att veta att fysiska sidan är på rätt köl. Tänker inte ta tag i de sista kilona förrän nästa år. Nu ska det först firas jul & då ska jag fylla magen med alla tänkbara godsaker som kommer emot.
Nu harmar det att jag inte tog någon före bild men det lockade ju inte precis då man mådde illa av blotta synen av sig själv. Så bjuder nu på dagens bild, taget i skenet av adventsljusstaken i vår kämppä. För första gången på säkert 15 år publicerar jag nu ett helkroppsfoto på mig själv.
Känns bra.
Vågen fortsätter visa siffror som jag blir glad över. Idag landade jag på -11.3 kg. Nu återstår 5.5 kg till ett normalt BMI. Funderade för någon vecka sedan om jag skulle lägga i en växel till & dra ner ytterligare på intaget men eftersom det gått stadigt neråt valde jag att fortsätta så här. Känns tokigt att börja rubba på maten desto mera då innebandysäsongen börjat & kroppen behöver energi för att orka springa.
Nästa vecka blir det som sagt rehabilitering & jag hoppas att veckan där ska ge mig det lilla extra för att få bort de sista kilona. Den senaste tiden har det varit lite motigt men det tycker jag inte är så konstigt då man kämpat på i snart ett halvt år. Efter nästa vecka är jag säkert laddad med nya krafter & kanske någon ny ide' för att bekämpa fetman.
BMI idag 26.9.
Resten av taket är nu fixat & förberett för takteglen (som ska beställas inom de närmaste dagarna). Beroende på vad som levereras först så står spikande av väggpanel eller uppläggning av tegel på Att göra-listan för byggfirman. Vi har nu fått klartecken att börja lägga fast golvet men till det behövs material. Ska första inventera det som står på gården & se vad som behövs. Har en känsla av att det finns ett & annat gömt & glömt under presenningarna.
När huset idag fylldes av ett gäng glada damer för Me & I klädparty, passade Markus på att sprätta på lite grus igen. Man hinner titta på en hel del plagg & skuffa många skottkärror sand på ett par timmar, så Markus mutades med många bitar bacon-kantarell paj som belöning & för att finta klädmängden som är på väg.
Det är annars betydligt roligare att prova kläder nu när man är en storlek mindre. Kläderna sitter mycket bättre & jag vågar redan erkänna att jag själv tyckte det såg bra ut. Igår hade vi uppföljningsträff med "bantargänget". Det är inte bara vikten som minskat utan jag har oxå lyckats göra mig av med 10 cm på midjemåttet. Det hade jag ingen aning om & kunde heller inte tro att det var sant!
Om fyra veckor är jag på väg till Kankaanpää på den första av fyra perioder rehabilitering. Igår hittade jag ett stort kuvert i postlådan som innehöll en massa information om stället & program. Med fanns också ett tjockt frågeformulär som ska fyllas i & skickas upp senast ett par veckor innan jag åker upp. Är ett steg närmare en intensiv men minnesvärd vecka med 9 obekanta vårdare. Rehabiliteringen kommer också att ge ett enorm stöd till min pågående viktminskning.
Är lite fundersam över hur vardagen kommer att se ut för Markus & barnen men jag hoppas att vi får allting pusslat tillsammans med släkt & vänner. Den största förlusten är att jag missar barnens julfester men får se om jag med hjälp av dagens teknik kan följa med på avstånd.
Är glad åtminstone över att min kropp inte sviker mig, än i alla fall. Vågen pekar fortfarande neråt trots liten uppsving i somras. Idag tog jag en löparrunda utan nånting i magen & det är nånting som inte lyckats tidigare. Har lite kvar ännu till normal vikt & har som mål att försöka greja det innan året tar slut. Är väldigt stolt över mig själv & varje positiva reaktion från omgivningen ger mig mera ork att kämpa lite till. 10 kg viktnedgång syns ju nog rätt så bra redan.
