Freja vs Aaron

Ganska precis två veckor efter att Freja insjuknat i vattkoppor så blommade Aarons första koppa upp. Åkte iväg på skolning då Aaron var rätt så koppfattig & visste att läget idag, tre dagar senare, skulle se annorlunda ut.

Är i alla fall tacksam över att bägge barn drabbades rätt så lindrigt. De har varit duktiga, orkat bra trots feber de första dagarna. Aaron, som nu har lite mera koppor än Freja, upplever mera kli men har löst skrapförbudet genom att paja kopporna.

Nu är det i alla fall snart förbi.

Bingo!

Redan i slutet på januari mötte vi på dem första gången. I början på mars var jag bombsäker på att barnen skulle drabbas då både daghem & nära anhörig angripits. Veckorna har flugit förbi & jag kände att det gick oss förbi den här gången oxå.

Men igår såg jag den. Koppan som jag spanat efter länge. Nu är äntligen vattkopporna här!

Freja förstår inte alls min glädje över hur bra det är att de kommer nu när hon är liten. Dagiskompisarna verkar ha skrämt upp henne över hur det känns att drabbas av dem men hittills kliar de inte så mycket. Ifall kopporna bli besvärliga så finns det både lindrande salva & mixtur.

Typiskt att barnen blir sjuka då man har ledigt, arbetsgivaren tackar stort. Fick avboka tandläkaren oxå men inte pga kopporna utan för att jag som vanligt oxå blir krasslig på ledig dag. De här sjukorna ska skötas med frisk luft & sol för efter fem dagar inomhusarbete kan inget stoppa mig från att gå ut!

Hoppas ännu

Fortfarande väntar vi på vattkoppor. Trots kontakt både privat & på dagis syns de inte till. Bad Aaron krama alla & slicka ytorna på dagis idag. Han såg lite konstigt på mig & spritade händerna rutinmässigt innan han försvann till lekrummet. De kommer inte att angripa oss den här gången heller, jag vet det. Ser två prickiga tonåringar framför mig redan.

Hoppas lite

Blev lite glad när jag såg den lilla lappen om vattkoppor på dagis idag. Informationen om löss & springmask i förra veckan suckade jag åt men nu tänkte jag att äntligen är det kanske vår tur. Vet inte hur vi lyckats klara oss så här länge utan smitta. Skulle aldrig gå så långt som besök hos familjer med vattkoppor utan det får gärna ske så där naturligt. Men får se hur det går.