Ingen vanlig lördag direkt

När man är på stugan utan TV & internet, så går stora händelser en lite förbi. Men när man öppnar radion eller råkar titta in på Facebook på telefonen, så finns de där. Orden, texten över att nånting har hänt. Vad är det som får en att göra något sånt där? Mina tankar är hos Norge...

Fredag blev lördag & öppnade ögonen till världens åskväder, det första för idag. Följande oväder körde vi igenom på väg mot Korpo. Då föll det träd på vägen & så tänkte bilen framför ta en tur ner i diket men parerade snyggt.

Höll på att missa hela kalaset i Korpo då Markus kom ihåg att det började vid sex. Så vi hade ingen brådska hem på förmiddagen i tron att vi hade all tid i världen att ta oss dit. Väl hemma kollade Markus mailen & meddelade att festen börjar kl 16! Barnen hastigt upp ur badet, fyllde deras magar med & kastade oss i bilen. Trots att det blev lite bråttom så konstaterade vi på vägen att vi bra hinner till treans färja över till Nagu. Trodde vi... 500 meter före färjfästet blir vi bakom en vit bil, som kör 40-50 km/h vilket gjorde att vi inte hann med färjan! Lite småförbannad gick jag fram till den vita bilen där ett ungt par sitter med huvudena i en karta över ringvägen & säger: Filen ni har bilen i är för dem med förkörsrätt. Tusen tack till er för att vi missade färjan!

Har hela veckan fått gråa hår över alla sommargäster på vägen som tydligen inte ser skyltarna över hastighetsbegränsningen eller kanske tycker att vår skärgård är så himla fin att de måste köra fram i snigelfart. Det intressanta är att de flesta sommargästerna verkar äga finaste vrålåken av märket Audi, BMW osv. Eftersom min Fiat har en gaspedal, så har nog biltillverkarna oxå utrustat dem med liknande.

På hemvägen från Korpo några 100 meter innan Nagufärjan blev vi igen bakom någon jubelidiot, som plötsligt började köra 20 km/h invid kiosken. Då gjorde jag nånting jag aldrig gjort förut. Färjan skulle gå om typ 1 sek, så drog förbi husbilen på förkörsrättfilen. En chockad Markus konstaterar att så där skulle han nog oxå ha gjort. Jag skrattar så mycket att jag nästan kissar på mig & bestämmer mig för att inte stiga ur bilen. Skäms ändå lite över det jag gjort men bara lite.

60-års kalaset var super roligt! Jubilaren hade satsat stort på god mat. Vädret var kanske inte så toppen i början men regnet blåste fort över & vi fick fira de sista timmarna innan hemfärden i solsken.

Imorgon väntar arbetspass igen, den här gången på bäddavdelningen.