fredag 30 augusti 2013

Besviken

På dagismötet igår pratade personalen om öppen dialog mellan hemmet & dagiset men samtalet jag fick från talterapeuten några timmar innan kom att bevisa något helt annat.
Aaron & jag gick glada ut från talterapeuten, var vi fått höra att talet gått bra framåt under de månader som gått sen senast. Han växlar fortfarande vissa stavelser, byter gärna ut vissa konsonanter & väljer av lättja att inte uttala orden rätt men han verkar lugn & blir inte irriterad över att vi kanske ibland måste be honom upprepa vissa ord. Uttalet följer ett mönster, en kod man som lyssnare måste knäcka. Vi kommer överens att vänta ännu till efter årsskiftet eftersom Aaron är så liten, han saknar R & S som han enl terapeuten inte behöver kunna förrän vid 5-6-års ålder.
En stund efter besöket kommer ett mail, var terapeuten undrar om hon får ringa dagis. Idag ångrar jag att jag gav henne den möjligheten, för några timmar senare ringde telefonen. Terapeuten berättar åt mig att de har problem på dagis. Problem, säger jag. Inget har de sagt åt oss. Från att allt varit bra under utvecklingssamtalet i juni, efter fina sista veckor på Knattebo, efter bra dagar på Sagoängen i juli så är det efter endast två veckor från dagisstart problem.
Problemet är att vår son inte kan prata så tydligt att en ny tant & kanske några nya barn kan förstå honom. Då ska vi gå på talterapi trots att släkt, vänner & familj kan föra en diskussion med honom. Hade blivit förvånad om tanten & de nya barnen lyckats knäcka koden efter två veckor.
Jag litar på talterapeuten. Är av samma åsikt som henne att Aaron är för liten för att behöva terapi & att utvecklingen gått så pass bra framåt att det inte nu finns behov för hjälp.
Men det är enkelt att lägga problemet hos en 3-årig pojke istället för att fundera på sig själv & verksamheten. Någon annan (i det här fallet talterapeuten) får ta hand om problemet. Ifjol funkade det tydligen bra när Freja kunde ta hand om problemet, hon fungerade nämligen som tolk många ggr men nu har de inte henne till hands mera.
Är besviken & sårad över att de inte pratat med oss innan de gav ut informationen åt terapeuten. Då frågar vi dagligen om det varit något speciellt men hittills har allt varit bra. Diskuterade också terapin med tanterna för någon vecka sedan & fick till svar att det skulle vara bra med några besök. Skulle vara bra borde jag ha förstått att betyder att de på dagiset upplever allt som ett problem.
Aaron kommer inte att börja med talterapi på den här årssidan. Vi vill såsom terapeuten vänta. Hans tal utvecklas i rätt takt & har hela tiden gått massor framåt, hade varit annat om utvecklingen stannat av. Tycker inte heller att man kan kräva lika mycket av ett barn som börjat prata som 2.5-åring jämfört med ett som pratat sedan hon/han blev 1 år. Skillnaden måste ju vara märkbar.
Tack & lov har testerna i språkförståelse & ordförråd gett mera än godkända resultat! Aaron är en söt & rar pojke med mycket bus i kroppen men han är inget problem. Problemen ligger i dem som inte vill ge sig tid att förstå honom.

3 kommentarer:

Malin sa...

int förstår man allt. När vi hade Lowa i dagis då vi ännu bodde i Pargas ännu så "klagade" nog personalen på de dåliga/otydliga språket/talet medan andra sa att hon hade jätte tydligt och bra språk/tal

Anna sa...

Kramar åt Aaron! Alla är vi olika och alla utvecklar vi i vår egen takt. Ni har en fiffig, glad, fin, stark, intelligent pojke, som är rar och snäll och busig. Det blir nog bra!

Kela hampf sa...

Jag förstod inte problemet innan du sa att ni sku till tal terapeuten. Man förstår honom hur bra som helst.eller så tolka du honom så snabbt att jag inte hann reagera. Öppen dialog e viktig, ifråga sätt deras tankar.