Mörkret faller fort på om kvällarna nu. På veckan har man inte en chans att hinna med promenader, cykelturer eller springpass innan solen gått ner. Men bara för att det är mörkt så behöver man inte häcka på insidan hela kvällen, lyset är ju nog uppfunnet för länge sedan.
Ikväll blev det promenad med Freja. Vi traskade den här gången ner mot havet för att ta oss skogsvägen mot Strandtorp (Kårkullas sommarvilla) i Nultoviken. Skogen var svart, himlen stjärnklar, månen halv & vi var inte ensamma. På vägen såg vi en massa grodor, ödlor & rådjur.
Freja funderade nog många gånger om jag visste vart vägen leder. Kan erkänna att vi plötsligt stod på en terass vid en sommarstuga en bit från stigen men det är ju inte lätt att orientera sig i mörkret. Ska göra samma runda i helgen dagstid så att vi inte igen irrar vid andras stugor.
Frågade Freja om hon hellre skulle vilja bo i centrum (nämnde någon förskolekompis) men hon svarade fort nej. Varför inte, undrade jag. För att där finns så mycket bilar, fick jag till svar. Här fick också så mycket djur & jag gillar djur, fortsatte hon sen.
Vad Freja menade med bilmängden var att hon här får cykla fritt. Med vårt lov cyklar barnen upp till byn & ner till pappa & hans sambo, som har sommarstuga ca 1 km från oss. Förväntade mig ett lite annorlunda svar faktiskt men är glad över att hon är lycklig här.
Belysningen nere vid Strandtorp var annars perfekt. Klick, klick!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar