Det tog en timme för mig att skriva gårdagens inlägg.
Det tog ytterligare en timme innan jag vågade trycka på publicera.
Men idag är jag glad över att jag gjorde det.
Har insett vikten av att stanna upp & ta en paus.
Förstår nu hur mycket ett samtal eller meddelande kan betyda.
Lättnaden efter floder av tårar.
Huvudvärken som lättar efter sömn & mat.
Nu när många vet, så är det lättare att gå vidare.
Ingen som funderar varför jag inte är lika glad som tidigare.
Kan äntligen tillåta mig att vara ledsen.
De som känner mig väl, vet att jag bär mycket i mitt bagage.
Tack för allt stöd hittills.
Närmaste. Vänner. Bekanta. Okända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar